Ekelund om förväntningarna: "Skitjobbigt"

200-metersloppet i Sätrahallen var Irene Ekelunds första inomhus på distansen på "typ fyra år", avslöjar hon själv efter sitt race och konstaterar:

– Jag var otroligt nervös.

Trots den blygsamma tiden 24,14 var hon snäll mot sig själv när hon recenserade sin egen insats. Men nöjd? Nej, det vore att ta i.

– Resultatmässigt, nej. Men sett till att jag inte var helt "gone" jämfört med de andra, ja, säger hon.

Ekelund slutade trea i loppet av tre startande, 41 hundradelar efter segrande Tynia Gaither från Bahamas.

Efter några skadetyngda år, präglade av depression och tvångstankar, kan hon nu satsa fullt igen.

– Jag har fått in ganska mycket bra träning, jag har tränat otroligt mycket mer än vad jag gjorde förra året. Så det tar lite längre tid innan man kommer igång.

Irene Ekelund, som vann JVM-guld på 200 meter som 16-åring 2013 och fortfarande innehar det svenska rekordet på samma distans inomhus (23,15), satsar främst mot sommarens friidrotts-EM i Frankrike, men medger att även OS finns i tankarna.

– Vi räknar med OS (i planeringen), verkligen. Vi tränar inför det. Vill man komma till toppen måste man sikta på allt. Sedan får vi se, men det är EM som är givet, känner jag. OS blir mer en bonus.

TT: Med tanke på allt som varit, hur ligger du till fysiskt och mentalt?

– Kroppen känns bra, sedan att jag inte är på samma nivå som förut, det handlar bara om träning. Det tar tid. Gällande det psykiska är jag väldigt osäker. Jag är inte där än att jag känner "det här kommer gå jättebra". Jag har väldigt mycket tvivel och lägger väldigt mycket press på mig själv fortfarande. Men jag försöker göra det bästa jag bara kan för dagen och ta det därifrån.

Hon fortsätter:

– Personligen känner jag att jag har mycket förväntningar på mig, att jag ska vara "Irene Ekelund, den som ska vinna SM och allt". Och det är skitjobbigt. Jag tänker mycket på det, att om jag inte vinner eller springer fort så kommer alla tycka och tänka massa saker. Men man får någonstans bara försöka släppa det och se det som en process.

TT: Blir det att du brottas med en sorts prestationsångest?

– Verkligen.

TT: Hur hanterar du den?

– Det gäller bara att var tuff mot sig själv och tänka "skärp dig". Det enda jag kan göra i dag är att springa så fort jag kan, mer kan jag inte göra. Sedan får man analysera det, gå vidare och träna ännu hårdare.

TT: Känner du att du har potential att bli minst lika bra som när du var som bäst?

– Första steget är att komma dit. Sedan vill jag bara bli bättre och bättre, säger Ekelund med ett leende.