Deltog i folkmordet i Rwanda – får ny chans

En samling tidigare milismän strosar omkring nedanför Virungabergens vulkaner som ligger insvepta i dimma.

De är några av de tusentals män som deltog i folkmordet våren 1994 och sedan tog sin tillflykt till grannlandet Kongo-Kinshasa.

Vissa av dem har varit medlemmar i den rwandiska armén. Andra anslöt sig till Interahamwe, den milis bestående av majoritetsfolket hutuer som med klubbor och macheteknivar attackerade tutsier, minoritetsfolket som också representerade landets elit, och hutuer som sågs som medlöpare.

När milismännen och armésoldaterna jagats ut ur Rwanda efter folkmordet skapade de en rebellarmé kallad FDLR.

Men efter 25 år i Kongo-Kinshasas skogar är många utmattade och redo att ge upp. En tät ström av rebeller har under åren återvänt till hemlandet. De har inhysts i Mutobo, ett läger tio mil nordväst om huvudstaden Kigali. Här försöker man återintegrera dem i samhället.

Joseph Kabalindwi, en 50-årig före detta rebelledare, uppger att han lade ned vapnen 2014 och att han är glad över att vara tillbaka.

– Rwanda är mitt land och jag ville åka hem, säger han.

Det finns inga stängsel kring lägret men ett vakande öga hålls på de forna rebellerna.

Lägret drivs av en nedrustnings- och integreringskommission på uppdrag av regeringen och har hanterat 11 000 stridande från rebellstyrkorna sedan 1997.

Metodiken liknar den som använts i andra länder, exempelvis Mali, där försök till försoning gjorts efter blodiga konflikter.

Männen tillbringar tre månader här innan de får återvända till sina familjer och de hem de lämnade årtionden tidigare. De får identitetshandlingar och en engångsbetalning på 60 000 rwandiska franc (knappt 600 kronor) för att kunna börja sina nya liv.

I Mutobo får de också ett slags medborgarutbildning som sägs bekämpa den blodiga ideologi som ledde till folkmordet. De före detta gerillakrigarna får lektioner i hur de kan delta i återuppbyggandet och utvecklingen av landet och utbildas för att gå tillbaka till ett normalt civilt liv.

När Joseph Kabalindwi och hans vänner återvände till Rwanda trodde många att de skulle bli dödade. Mottagandet blev en överraskning.

– Sedan vi kom hit har rädslan långsamt avtagit, säger han.

För många FDLR-krigare är det framför allt misstron mot regeringen som hindrar dem från att återvända – liksom rädslan för att bli ställda till svars för sina brott.

Focus Twiringiyimana, en 47-årig tidigare FDLR-krigare, antecknar noggrant sittandes bredvid en symaskin medan läraren ger instruktioner vid en svart tavla.

Twiringiyimana har återvänt till lägret för att utbilda sig till skräddare.

Till sina gamla vänner som fortfarande strider har han ett enda budskap.

– De borde komma tillbaka.

Det är inte bara FDLR-medlemmar i lägret. Bernard Ntuyahaga, en före detta major i armén, är en av nykomlingarna. Han kom till lägret i december från Belgien där han avtjänat ett 20 år långt fängelsestraff.

Han dömdes för sin inblandning i massmordet på tio belgiska soldater från FN:s fredsbevarande styrka. FN-soldaterna dödades 1994 när de försökte beskydda Rwandas dåvarande premiärminister Agathe Uwilingiyimana – som också mördades.

Bernard Ntuyahaga, som närmar sig 70-årsåldern, kom tillbaka till Rwanda mot sin vilja efter att ha uttömt alla juridiska möjligheter att få stanna i Belgien.

– Det har bara gått några månader men jag trivs redan, säger han.

I hans röst hörs ibland ett eko av auktoritet. Det är omöjligt att veta om han menar vad han säger eller om det bara är väl valda ord för att inte kritisera regeringen.

– Jag är hoppfull inför de år jag har kvar att leva, säger han.