Varierande stöd för våldsutsatta
Bland annat hänvisar flera kommuner kvinnor och barn direkt till serviceinsatser, som stödsamtal eller skyddat boende, utan att närmare utreda fallet.
Både socialtjänst och sjukvård måste också bli bättre på att uppmärksamma barn som exempelvis sett sin mamma bli slagen.
"Risken är stor att vården blir ojämlik. Fokus ligger på den vuxne patienten och barn som bevittnat våld uppmärksammas inte", säger utredare Mikael Thörn.
Granskningen genomfördes i 60 kommuner, 90 landsting/sjukvårdsregioner samt 30 kvinnojourer under 2012–2013.
I 50 av kommunerna fann IVO brister. Exempelvis saknas ofta statistik och uppföljande insatser. Kommunerna vet inte hur många ärenden man haft under ett år, vilka insatser man gjort och vad dessa har inneburit för de drabbade.
I flertalet kommuner brister också arbetet med särskilt utsatta grupper, som äldre, missbrukare och hbt-personer som utsatts för våld.
IVO konstaterar att arbetet med våldsutsatta kvinnor inte har förbättrats nämnvärt sedan den förra nationella tillsynen 2008–2009. Detta trots att Socialstyrelsen sedan dess gett ut både råd och vägledningar.
När det gäller landstingen fann Inspektionen för vård och omsorg (IVO) brister i 28 av de 90 granskade verksamheterna. Bland annat identifieras inte alltid barn som misstänks fara illa, och när misstanke om detta finns anmäls det inte alltid till socialtjänsten.
Kunskapen vad gäller anmälningsskyldigheten varierar stort, liksom antalet anmälningar som gjorts. Nio av tio verksamheter angav att det hade gjorts anmälan till socialtjänsten de senaste tre åren. I många verksamheter rörde det sig dock om mycket få anmälningar, varav de flesta härrörde från BVC.
Gynekologiska mottagningar och psykiatriska öppenvården hade generellt bättre kompetens.
22 av 30 granskade kvinnojourer brast i sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Bland annat saknades rutiner för att anmäla missförhållanden enligt lex Sarah. Ofta brast också dokumentationen när jourerna fungerar som utförare av socialtjänst. På flera håll lämnade även samarbetet med kommunerna en hel del att önska.
IVO framhåller att det nu är hög tid för kommunerna att ta sitt ansvar och tillsammans med sjukvård och kvinnojourer se till att våldsutsatta kvinnor och barn får den hjälp de har behov och rätt till.
Sedan tillsynen genomfördes har flera av de granskade verksamheterna inlett ett arbete för att förbättra kvaliteten, och enligt IVO ser utvecklingen positiv ut.
