Tunis, Kairo, Sanaa – och sedan?

Närmast väntar måhända Syrien där fredagen har utlysts till en "vredens dag" och oppositionella via internet manat till protester mot president Bashar al-Assads regim.

Trots att tusentals anslutit sig till demonstranternas Facebook-grupp är det dock osäkert om det verkligen kommer att ges något protestutrymme: förra helgen såg säkerhetsstyrkorna snabbt till att blockera den plats där en liknande samling skulle hållas till stöd för demonstranterna i Egypten.

Syrien är hårt hållet, med folklig fattigdom, fullt av etniska grupper och maktmässigt dominerat av en religiös minoritet – de shialiknande alawiterna.

– Det finns en massa missnöje och många från öst har blivit flyktingar och håller sig nu i de större syriska städerna, säger en arbetslös ingenjör till Reuters.

– Syrien är inte immunt. Arabvärlden kommer att tömmas på sina diktatorer, siar syriskbördige orientkännaren Burhan Ghalioun vid Sorbonne-universitetet till AFP.

President al-Assad – som år 2000 efterträdde långregerande fadern Hafez – har samtidigt försökt mota olle i grind genom kraftigt höjda bränslesubventioner och löften om utökat stöd till landets fattiga.