"Trolig förklaring" till hål i Estonia funnen

Uppgifter om berggrund i anslutning till den plats på Estonias vrak där de nya hålen hittats hade redan delvis redogjorts för, men under tisdagsförmiddagen presenterades den fullständiga rapporten efter undersökningarna i juli vid en pressträff i centrala Tallinn i Estland.

Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet som arbetslett undersökningarna för att klargöra bottenförhållandena, berättade via länk att botten där de två större hålen hittades på fartygets norra sida verkar bestå av berggrund och klippformationer.

Hålen är belägna ungefär 69 respektive 89 meter från aktern och på flera platser där fartygets mitt vilar sticker berggrunden upp, enligt rapporten. Det syns också bucklor i skrovet mellan de två olika hålen. Formationerna bedöms vara magmatiska, sannolikt granit eller syenit.

– Vad det här betyder är inte min sak att avgöra. Det måste någon fartygsingenjör uttala sig om. Jag kan inte säga vad det här betyder för själva hålen, jag ska inte göra det heller, för det tillhör inte min expertis, sade Martin Jakobsson på TT:s fråga om betydelsen av fynden.

På pressträffen medverkade även Rene Arikas, chef för den estniska haverikommissionen samt Jonas Bäckstrand, ställföreträdande generaldirektör vid svenska Statens haverikommission.

– Den här studien är verkligen något som ger oss mycket bra information, säger Bäckstrand till TT efter pressträffen.

TT: Vilken information är viktigast?

– Mycket av fokuset är på skadorna av fartygets styrbordssida. Så informationen om i vilken omfattning det finns berg är intressant. Det finns berg och klippformationer där och det stämmer väldigt bra överens med hur det ser ut på fartyget, säger han.

Därmed kan man ännu inte slå fast med full säkerhet att det är det som förklarar skadorna, säger Bäckstrand.

– Där är vi inte riktigt ännu. För vi har inget prov på själva stenen på bergarten, och vi måste titta mer på själva strukturen i fartyget. Men det ser ju ut som att det skulle kunna vara på det sättet.

– Med den information vi har just nu är det den mest troliga förklaringen, säger han.

Till våren 2022 planeras nya undersökningar vid vraket. Då är det tänkt att fartyget ska dokumenteras med fotogrammetri, en metod där tusentals bilder av vraket sätts samman till en 3D-modell av skrovet.

Man ska även dokumentera den sista delen av fartygets färdväg och söka efter metalliska föremål i anslutning till fartyget och dess färdväg, genom en så kallad gradiometerundersökning.

Under 2022 ska det även genomföras intervjuer med överlevande från katastrofen.

– Det är något vi sett som en svaghet i den tidigare rapporten, att man inte gjort det i större utsträckning. Det går ju inte att reparera 27 år senare, men vi menar att det är något man borde ha gjort och som vi anser att vi måste göra när vi gör ett sådant här arbete, säger Bäckstrand.

Ett 40-tal överlevande från Sverige har tillfrågats om intervju och omkring tre fjärdedelar har tackat ja, enligt Bäckstrand.

Enligt Rene Arikas har endast omkring 25 procent av arbetet som helhet ännu genomförts, men Jonas Bäckstrand har fortsatt förhoppningen att en slutrapport ska kunna vara klar 2022.

– Ambitionen är att vi ska bli färdiga under slutet av nästa år, säger han.

Bakgrunden till de nya undersökningarna vid förlisningsplatsen, som genomfördes den 8–16 juli i år, är dokumentären "Estonia – fyndet som förändrar allt" som sändes förra hösten. I dokumentären visades tidigare okända hål i fartygets styrbordssida, vilket ledde till nya spekulationer om orsaken till katastrofen 1994.

Uppgifterna fick den estniska haverikommissionen att inleda en preliminär bedömning, och man begärde hjälp från sina svenska och finska motsvarigheter.

Bedömningen syftar till att avgöra om den nya informationen ger anledning att revidera slutsatserna från haverirapporten 1997, vars viktigaste slutsats var att fästena och låsen till Estonias bogvisir var underdimensionerade och att fartyget kantrade till följd av att stora mängder vatten forsade in på bildäck.

– Som det ser ut i dag finns det ingen grund för att säga att slutsatserna som drogs i rapporten då inte är korrekta, sade Rene Arikas på pressträffen.