Skånskt fornminne rasar – pengar saknas
– Ska vi renovera teatern på Drottningholm eller ska vi fixa Kiviksgraven? Då blir det Drottningholm varje gång, säger arkeologiprofessor Joakim Goldhahn vid Linnéuniversitetet i Kalmar, som är expert på bronsåldern och hällristningar, till tidningen.
Nordens enda bronsåldersröse med hällkista täckt med hällbilder, håller på att rasa in och hålls stängd för besökare – något som flera lokala medier tidigare rapporterat om.
– Jag blir förfärad, det gör ont i hjärtat, säger arkeolog Ann-Louise Svensson Ferngård, som tagit hand om graven, till TT.
Hård konkurrens
Ett tag såg det ut som att en restaurering av graven var på gång, berättar hon.
– Det var sagt så på ett möte, men sedan fanns det inga pengar. Det säger staten.
Fornminnet ägs nämligen av staten och ska tillsammans med över hundra andra statligt ägda objekt därmed underhållas med anslag därifrån. Men konkurrensen om de 340 miljoner kronor som Statens Fastighetsverk (SFV) fått från regeringen i år är hård, och pengarna är enligt Sydsvenskan intecknade sedan länge.
Sjunker ihop
Det lämnar just nu Kiviksgraven, 75 meter i diameter, ensam i sitt förfall, då röset sjunker ihop och stenar faller ner från rösets konstruktion. Fornminnet hålls i nuläget stängt för besökare på grund av rasrisk.
Den ersättning som arkeolog Ann-Louise Svensson Ferngård fått för att hålla öppet, ta emot besökare samt hålla i ordning runt graven har slutat komma.
– I och med att pengar inte kommer har jag inte kunnat sköta om det eller ens kunnat klippa gräset runt om, säger hon till TT och fortsätter:
– Kiviksborna skäms över platsen.
Fakta Kungagraven i Kivik
Med bronsåldern räknas i södra Skandinavien tiden 1700–500 f.Kr.
Kiviksgraven eller Kungagraven i Kivik är cirka 3 300 år gammal. Det är den största kända bronsåldersgraven i norra Europa och mäter 75 meter i diameter.
Graven upptäcktes av en slump i mitten av 1700-talet och fick namnet Bredarör. Efter en mer omfattande arkeologisk undersökning på 1930-talet restaurerades graven och blev tillgänglig för allmänheten.
I graven fanns åtta hällar med bilder. En av hällarna ska dock ha använts för att tillverka en kvarnsten. Två av dem har tjänat som fötter under en brännvinspanna.
Källor: Riksantikvarieämbetet
