Norlin bryter tystnad
Inspirerad av rap, jazz och instrumentalmusik håller hon tillbaka melodierna för att låta rytmer bära fram texterna.
Tyst, tyst, tyst och sen bang! Där står Annika Norlin på Way Out West med en ny Hello Safe Ride–skiva i bagaget. Fyra år har gått sedan hon senast släppte ett album med nyskrivna låtar. Spelningen i Göteborg hyllades av kritiker och den 3 september kommer "The fox, the hunter and Hello Saferide".
Annika Norlin själv är på väg till Grekland för att smita undan uppståndelsen. – Jag har gjort det två gånger tidigare, åkt bort den vecka som skivan ska släppas. Det är rätt skönt för man blir mer distanserad, säger hon. Annika Norlin tänker inte läsa vad tidningarna skriver om hennes nya album, även om det brukar vara omöjligt att hålla åsikterna ifrån sig någon längre tid. Det blir liksom svårt att inte märka vad folk tycker om man, som den här artisten, har räknat hem tre Grammisar, ett P3 Guld–pris och Ulla Billquist–stipendiet. För att bara nämna de största priser som Annika Norlin har tagit emot.
10 år sedan debuten
Med sina band Säkert och Hello Saferide har hon etablerat sig som en av Sveriges största låtskrivare. Debuten kom för ganska exakt tio år sedan och Annika Norlin har alltid verkat inom indiepopen. För att hitta inspiration till sin nya skiva letade hon utanför genrens ramar.
– Även om det är fyra år sedan jag släppte någonting har jag skrivit hela tiden. Men jag tyckte inte att det jag skrev var intressant. Det lossnade när jag såg ett naturprogram på tv som handlade om naturens matematik. Jag kände på något sätt att kanske ändå finns en mening med allting, säger hon. Tillsammans med skivan ger Annika Norlin ut en bok där hon samlat de texter hon skrivit under sin karriär. I förordet skriver hon om hur hon försökte nollställa huvudet genom att lyssna på "hiphop, jazz och intrumentalfolk". – Jag har lyssnat så mycket på pop, rock och country så jag kände att jag kunde det, det var sterilt för mig. Att lyssna på annan musik fick mig att känna att det inte var ett stängt rum, att reglerna inte var satta i sten.
Mer rytm än melodi
En lyssnare behöver inte många sekunder för att höra att det är Annika Norlin som gjort "The fox, the hunter and Hello Saferide". Ändå finns det någonting helt nytt över skivans sound. Det är en liten, men avgörande skillnad. De nya texterna vilar i låtar som bygger mer stämningar än melodier och musiken är intrikat och återhållen på ett sätt som för tankarna till band som Belle and Sebastian eller Camera Obscura.
– När jag började skriva musik så älskade jag pop och indiepop så mycket att melodierna var väldigt viktiga för mig. Jag försökte pressa in så många ord som möjligt i mina melodier. Nu har gått ifrån det lite och jag tror att det bygger mer på rytm än melodier, säger hon. I vanlig ordning har Annika Norlin författat texter som kilar in sig mellan det politiska och den personliga upplevelsen, men med skivan klar ser hon att ett tema som hon tidigare inte har utforskat genomsyrar skivan låtar. – I efterhand kom jag på att temat är ungefär "hur hänger allt ihop". Jag har inga svar, det handlar kanske om människans plats i världen.
