Hopp om att hitta överlevande falnar i Beirut

Räddningsarbetare har frenetiskt röjt bland betong och murbruk sedan en chilensk sökhund i torsdags fick korn på att det kunde finnas någon vid liv under rasmassorna i Libanons huvudstad Beirut. Tesen har varit att minst två kroppar ligger begravda under bråten och maskiner har fångat upp det som kan vara en svag puls, kanske från ett barn.

Men pulsen är väldigt svag och har blivit ännu svagare sedan upptäckten gjordes. Arbetarna har grävt och letat i över ett dygn utan att ha hittat det som de så desperat letar efter. Och läget ser mörkare ut ju längre tid som går. På fredagseftermiddagen fanns fortfarande inga spår, varken efter någon död eller levande.

– Vi försöker att inte få upp hoppet allt för mycket. Om någon hittas så vore det ett mirakel, säger Edward Bitar som jobbar på organisationen Live Love Lebanon, som hjälper till i räddningsarbetet, till al-Jazeera.

Livstecknet upptäcktes 30 dagar efter explosionen som krävde omkring 190 människoliv och skadade 6 000 personer. Den orsakades av 2 750 ton ammoniumnitrat, som trots varningar förvarades i hamnen i Beirut i över sex år utan tillräckliga säkerhetsåtgärder.

Hundratals nyfikna har samlats i området, som ligger mellan stadsdelarna Gemmayzeh och Mar Mikhail, för att följa kampen mot klockan. Hoppet om att få ta emot en god nyhet finns fortfarande – men vissa uttrycker främst frustration över att myndigheterna inte har gjort tillräckligt. De statliga sökinsatserna efter överlevande har blåsts av sedan länge.

– Hur många människor hade kunnat överleva om det hade funnits en fungerande stat och en räddningsinsats redo? säger 28-åriga Chadem till nyhetsbyrån Reuters.

Den kollapsade byggnaden var en gång ett fyravåningshus med en tequilabar i botten och ligger på en plats där många Beirutbor passerar dagligen. Boende i området ska för flera veckor sedan ha berättat för myndigheter att de kunde känna lukten av kroppar från rasmassan, utan att några initiativ från officiellt håll tagits för att få bort bråten från platsen.

Bland räddningsarbetarna finns chilenska och libanesiska volontärer samt medlemmar av civilförsvaret. Att det nu främst är frivilliga som letar efter eventuella överlevande ses av många som ytterligare ett bevis för hur den libanesiska staten sviker sina medborgare.

Libanon befann sig redan i ekonomisk och politisk kris innan explosionen. Men nu har situationen förvärrats ytterligare och många libaneser har riktat sin ilska mot det de anser vara inkompetens och korruption på högsta nivå.

Gemmayzeh är en av de delar av staden som har drabbats allra hårdast av explosionen. Volontärer håller fortfarande på att städa upp i förödelsen och överallt pågår reparationer i ett försök att låta livet återgå till något av det normala.

Den 60-åriga sömmerskan Claudette är i desperat behov av att tjäna pengar. Hennes man är arbetslös och hennes 33-åriga son har förlorat jobbet på grund av krisen. Butiken fick stora skador, men Claudette har fått bidrag till ett nytt skyltfönster från en välgörenhetsorganisation. Reparationen av sin dyra symaskin har hon dock fått bekosta själv.

– Explosionen förstörde allt här, men jag beslutade att börja jobba igen. Jag har inget val, säger Claudette till nyhetsbyrån AFP.