Lena Kvist: Lena Kvist: Göteborg stod för kärlek och motstånd

Sedan kom vänliga men bestämda tanter och farbröder. De bar knappar med texten ”Allas lika värde” på kavajslagen.

Efter dem kom ungdomar med regnbågsflaggor och FN-flaggan, fler barnfamiljer: alla på väg till centrum för att visa att NMR inte hade något i Göteborg att hämta.

När jag kom fram till mässan var stämningen hårdare, även om sångdemonstranterna sjöng tappert i stämmor på andra sidan Korsvägen.

Poliserna grep en grupp unga motdemonstranter och visiterade dem. De fick stå mot mässans vägg, precis i hörnet där författarkändisarna brukar gå ut för att röka under minglen.

Under tiden ställde poliserna upp bussar och blockerade Korsvägen mot Liseberg. Jag frågade en av poliserna vad som var på gång.

– NMR har fått för sig att de ska gå en annan väg, förbi mässan. Men det ska de inte, sa polismannen och skrockade tryggt på ett sätt som inte kan beskrivas som något annat än gemytligt.

Och mässan, min älskade bokmässa som nazisterna så gärna ville visa upp sig vid, behövde aldrig se nazisterna paradera förbi. NMR fastnade mellan motdemonstranter och polis på några perifera gator i Gårda.

Fiasko och förnedring för nazisterna. De blev inte lika många som de hade hoppats – mellan 500 och 700, enligt uppgifter nu – och de kunde inte ens gå sin planerade väg.

En polisman jag talade med sa:

– Det var de som ändrade spelreglerna först, genom att byta samlingsplats och försöka förlänga sin väg.

Som vanligt fanns det en del motdemonstranter som ställde till det för polisen.

Jag stod på bron mellan bokmässan och Liseberg och såg själv en grupp demonstranter maskera sig och börja kasta smällare mot polisen. Från ovan såg jag ett våldsamt slagsmål, som verkade uppstå mellan polisattackerande demonstranter och fredliga, som ville stoppa dem.

Men, det här är viktigt: De våldsamma aktivisterna var en liten, liten minoritet. Kanske några tjugotal bland många tusen. Låt er inte luras av människor som vill jämställa dem med nazisterna. Självklart är inte heller motdemonstranternas våld okej, men det var NMR som ville hota demokratin i Göteborg.

Efter att NMR insett att de måste lomma tillbaka mot stormarknaden i Mölndal, där de först hade samlats, såg jag grupper av dem stå på parkeringen med slokande huvuden och fanor i väntan på att åka hem. ”Packa fortare, packa fortare!”, ropade glada motdemonstranter som samlats på gatan utanför.

Visst kommer NMR att vilja ha revansch, men kan de någonsin att hämta sig från den här knäcken?

Eller ska vi se tillbaka på den här lördagen och tänka att det var idag de bruna vindarna vände?

Flickan i den rosa jackan, hon med hoppsastegen, det var hon som vann slaget om Göteborg.