Länder lovar att rädda skogen

Varje minut skövlas skog motsvarande 27 fotbollsplaner, enligt Världsnaturfonden (WWF). Det har gjort avskogningen till ett slags affischnamn för miljöförstöring och klimatförändringar.

Skogen fungerar som en naturlig förvaringsplats av kol och har en viktig roll att spela i klimatarbetet. Men träets värde som handelsvara och en växande efterfrågan på jordbruks- och betesmark har lett till utbredd och ofta olaglig avverkning av skog, särskilt i utvecklingsländer. Och när träden fälls eller bränns frigörs kolet som hamnar i atmosfären som en klimatskadlig växthusgas.

Men nu lovar över hundra världsledare att stoppa avskogningen till år 2030. Det beskrivs av värdlandet Storbritannien som den första viktiga framgången på FN-konferensen COP26 i Glasgow.

– Låt oss sätta stopp för den globala motorsågsmassakern, säger den brittiske premiärminister Boris Johnson på klimatmötet.

Överenskommelsen är ett steg i rätt riktning, enligt Tomas Lundmark som är professor i skogsskötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU.

– Avskogning kostar en tillförsel av koldioxid till atmosfären och då spelar det ingen roll om man anlägger åkermark, bygger flygplatser eller utökar städer i stället. Det är helt enkelt bra om man ger fan i att fortsätta med överföringen av kol till atmosfären, säger han.

– Sedan skulle jag bli ännu gladare om man diskuterade hur man ska säkerställa en hög tillväxt i den brukade skogen.

Brasilien, Kina, Colombia, Indonesien, Ryssland och USA finns bland de länder som ställer sig bakom planen och som tillsammans representerar över 85 procent av världens skogar. Över 19 miljarder dollar i offentliga och privata medel har utlovats till planen.

Löften är lätta att avge, den stora frågan är hur länderna ska omsätta ord till handling. På ett FN-möte i New York 2014 lovade tiotals länder att stoppa avskogningen till 2030 – utan något vidare resultat.

– Sedan dess har avskogningen ökat i flera länder, säger Toby Gardner, forskare vid Stockholm Environment Institute.

– Det här är inget nytt radikalt förslag. Den här gången står dock fler länder bakom och det ekonomiska stödet är större. Men vi måste vänta och se om länderna faktiskt levererar på sina löften. Gör de det så vore det förstås fantastiskt, säger han.

Pengarna är dock en annan anledning att inte ta ut firandet i förskott, menar Gardner. 19 miljarder dollar kan låta mycket – men är en spottstyver jämfört med hur mycket som går till subventioner och investeringar i projekt som driver på avskogningen snarare än att bromsa den.

– Det måste löna sig att låta skogen stå i stället för att hugga ner den, säger Gardner.

– Vi måste ändra ekvationen. Alla börjar inse att kol måste bort från våra ekonomier, samma synsätt måste gälla avskogning.

Gardner hoppas att de överenskommelser som olika länder når under klimatmötet ska bidra till att den globala uppvärmningen begränsas till 1,5 grader – vilket är ett av målen i Parisavtalet.

– Just nu ser det inte ut som om ländernas åtaganden kommer att leva upp till det, utan vi är på väg mot närmare tre grader, säger han.

– Men det är hoppfullt om de separata överenskommelserna kan ge en skjuts framåt, både vad gäller ambitionsnivån men också som ett bevis för att något faktiskt händer.