Kyrkan: Synen på präster har varit för gudomlig

Resultatet från den externa rapporten slog ned med kraft på tisdagen. Över 330 000 barn har utsatts för sexuella övergrepp inom den mäktiga franska katolska kyrkan ända sedan 1950-talet.

De som föregripit sig på barnen, omkring 3 000 personer, i de allra flesta fall präster, beskrivs ha kunnat agera i en tystnadskultur. Även diakoner eller lärare misstänks för övergreppen.

– Det är förfärligt och bedrövligt. Det är människor bakom siffrorna. Det enda positiva med detta är att en så stor organisation själv tar initiativ till en sådan stor utredning, säger Björn Håkonsson, barnskyddsombud i svenska katolska kyrkan.

Offren i Frankrike var till majoritet minderåriga pojkar. Det handlar därmed om hundratusentals traumatiserade män i det franska samhället i dag, enligt kartläggningen från kommissionen Ciase. Samtidigt finns sannolikt ett stort mörkertal.

Den svenska katolska kyrkan med sina 44 församlingar har sedan 2004 en beredskapsplan "Med barnens trygghet i fokus", gällande sexuella övergrepp på barn och ungdomar.

– Den togs fram för att hålla liv i denna fråga. Det finns en risk att man slappnar av annars, säger Ulrika Erlandsson som uppdaterade beredskapsplanen 2016.

Katolska kyrkan begär ut belastningsregister varje gång en person anställs som ska arbeta nära barn och de som passar barn behöver intyga sitt ansvarstagande med en pappersunderskrift.

Håkonsson säger att katolska kyrkan i Sverige inte haft några allvarliga fall gällande övergrepp av präster på senare år. Samtidigt stöter han på motstånd när han besöker församlingar för att informera om vikten av att arbetet med barns säkerhet fortsätter.

– Enligt min uppfattning har det gått trögt. Man tycker att det är bra att vi har regler men säger "vi kan inte ha det här i min församling", och så fyller man inte i papper.

Samtidigt tar kyrkan in präster utifrån och varje gång det sker måste man upplysa om nolltolerans mot övergrepp, säger Håkonsson.

Han vill etablera vad han kallar en gnällkultur i församlingarna där människor inte drar sig för att klaga eller anmäla missförhållanden. Under årens lopp har en kultur utvecklats där andliga ledare fått gå med näsan i skyn.

– Synen på präster har varit lite för gudomlig. Vi ska inte tillbaka till en mentalitet där präster står över allt, säger han och jämför med makten många präster hade i USA på 1970-talet.

Den katolska kyrkan har en historia att göra upp med, framhåller han. Barnen har lidit i decennier.

– Plötsligt börjar kyrkan säga de rätta sakerna, men det händer ingenting. Det som måste till är skadestånd, massiva skadestånd. Man ska betala terapi och inte sätta några årtal för vilka som har rätt till det.

I Sverige avskaffade riksdagen preskriptionstiden vad gäller våldtäkt mot barn den 1 april 2020. De flesta av brotten i Frankrike är preskriberade men ett mindre antal har överlämnats till åklagare.

Kriminologen Nina Rung, som länge drivit opinion i frågor kring sexualbrott och barns utsatthet, beskriver hur den franska katolska kyrkan etablerat en kultur, ett sektliknande beteende.

Det kan till och med ha varit så att personer som försökt utnyttja barn har sökt sig till kyrkan.

Barnen som utsatts kan känna skam över att berätta när övergreppet skett av någon högt ansedd. Samtidigt kan föräldrarna tycka det är bra att barnen är i en troende miljö.

– Det blir som en cocktail när du både har religionen och en accepterande kultur. Jag skulle nog säga att det inte finns någonting liknande i samhället på den här nivån. Det saknar motstycke, säger Nina Rung.

Vanligast när små barn blir utsatta är att övergreppet utförs av en förälder eller styvförälder.

För att barnen ska få upprättelse behöver de höra vad som har hänt och de aldrig bär något ansvar, framhåller Rung. Många av de nu vuxna barnen behöver nu stöd och hjälp.

– De måste bli ersatta av kyrkan. Många lider livslånga men och kan få ett försämrat liv.