Hoppfullt i skånskt storkprojekt
En enda av ett 50-tal projektstorkar som under åren flyttat söderut har återvänt för att häcka. Men nu ser det äntligen ut att börja röra på sig.
Denna höst passerade 21 ungstorkar Falsterbonabben på väg söderut och ytterligare sex lämnade Blekinge och anträdde sin strapatsrika färd söderut via Polen. Bara det ett rekord för storkprojektet.
– Fantastiskt, säger projektledaren Emma Ådahl, som i år för första gången kan följa storkarnas resa mot Afrika tack vare två gps-sändare.
Den ena storken har via Svarta havet nått centrala Tchad och den andra norra Spanien.
– Det gäller, säger Emma Ådahl, att ungstorkarna får följe med äldre, erfarna storkar.
Men den stora frågan är alltså om flyttstorkarna också återvänder till Skåne. Det vet man först efter tre–fyra år då de blir häckmogna.
En hanne, född 1994, återvänder varje år och häckar i trakten av skånska Veberöd. Ett litet men lysande exempel på vad storkprojektet vill åstadkomma, 150 naturligt häckande storkpar i Skåne.
Nästa år kan bjuda på ett genombrott. Åren 2007/08 flyttade minst femton projektstorkar söderut. Bland dem kan ett par, tre återvända till Skåne. Kanske.
– Det blir i alla fall en spännande vår, konstaterar Emma Ådahl.
Målet 150 storkpar i Skåne
Sista paret vilda storkar i Skåne häckade 1954 i Blentarp. Storkprojektet inleddes 1989.
Målet är 150 fritt häckande storkpar i Skåne.
I början användes storkar med rötter i Algeriet, numera används storkar från Polen.
Hoppet är att årsungar ska flytta söderut till Afrika för att efter några år återvända till Skåne för att häcka.
Projektet drivs av Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes ornitologiska förening med stöd av Region Skåne, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden.
