Forskare: Trumps lögner liknar en diktators

Presidenter ljuger. Ibland triviala lögner, ibland för att rädda sitt eget skinn – som Bill Clinton i samband med Lewinskyaffären och Richard Nixon under Watergateskandalen.

Men president Donald Trumps lögner har blivit så återkommande att de hamnat under forskares lupp. Och det visar sig att de skiljer sig avsevärt från tidigare presidenters.

Dels handlar det om volymen – Donald Trump far med osanning betydligt oftare än vad tidigare presidenter gjort. När tidningarna The New York Times och The Washington Post gjorde granskningar av Trumps uttalanden efter hans första tio månader i Vita Huset hittade den förra över 1 600 vilseledande påståenden eller lögner och den andra, som använde en snällare definition av lögn, 103 stycken.

-Men jag tycker inte att mängden är lika viktig som sättet som han använder lögnerna på, säger James Pfiffner, professor i statsvetenskap vid George Mason University utanför Washington DC.

Han har ägnat flera årtionden åt att studera presidenters lögner.

-Trump kommer med påståenden som är uppenbart osanna och som är lätta att avslöja som lögner. Men det struntar han i. Han verkar anse att han inte måste acceptera fakta på samma sätt som alla andra, säger Pfiffner.

Pfiffners intresse för presidentlögner väcktes i samband med att president Bill Clinton ljög för kongressen om sin relation med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky. Det var en lögn som kom att svärta ner hela Clintons karriär.

Men när Donald Trump kom till makten satte Pfiffner kaffet i halsen. Här var en president som hanterade sanningen så ovarsamt – men som gång efter annan tycktes komma undan med det. Snarare verkade lögnerna fungera som föda åt hans väljarbas. Inte heller försökte Trump, som tidigare presidenter, släta över eller göra en pudel när han blev avslöjad.

I sin forskning drar Pfiffner paralleller till diktaturer. Auktoritära ledare använder lögner för att bygga sin makt och byter ut vedertagen fakta mot sin egen version av verkligheten, som de sedan påtvingar befolkningen. Personer nära den auktoritära ledaren används för att, i sin vilja till lojalitet, upprepa lögnerna – tills de uppfattas som sanningar.

Pfiffner tar ett extremt exempel.

-"Judarna förstör Tyskland" under andra världskriget, till exempel, säger Pfiffner.

Den retoriken var del av en plan som möjliggjorde Förintelsen.

Trumps retorik ligger på en helt annan nivå, men man kan se dessa tendenser till upprepande av manipulativa lögner bland Donald Trumps nära medarbetare, säger professorn.

-Dynamiken är den samma. Trump säger något som han tror att hans väljarbas kommer att gilla och hans anställda upprepar det.

Ett exempel på det var då Trumps dåvarande pressekreterare Sean Spicer hävdade att folkmassan vid Trumps installationsceremoni var större än den vid hans företrädare Barack Obamas – en lögn som sedan försvarades av personer nära Trump och förklarades som "alternativa fakta".

Detta är djupt oroande, enligt Pfiffner. Han säger att det urholkar det vi enades om redan under upplysningen på 1700-talet: att det finns vissa obestridliga fakta. När jordens mäktigaste man gång efter annan struntar i denna förutsättning, ja, då gungar världen till. Till och med så mycket att det i förlängningen kan forma om USA:s presidentämbete och hur en president förväntas agera.

-Det stora problemet med det här är att framtida presidenter har möjlighet att göra samma sak. Det vore förödande.