FN risar Sverige för barnen i IS-lägren

Inhumana förhållanden där tortyr förekommer och sjukdomar sprids. Så beskriver Fionnuala Ní Aoláin, FN:s särskilda rapportör vid rådet för mänskliga rättigheter (OHCHR), situationen i IS-lägren i nordöstra Syrien. Våldet har den senaste tiden eskalerat i området vilket gjort misären i tältlägret värre.

FN skickade i måndags ett unikt brev till 57 länder som har medborgare i lägren, däribland Sverige, där man uppmanar länderna att genast ta hem sina medborgare. Utrikesdepartementet har fått två månader på sig att svara.

– Huvudpunkten i brevet handlar om en biometrisk kartläggning som gjordes i lägren i juli förra året. Den kartläggningen var extraordinär, säger Fionnuala Ní Aoláin till TT.

Uppemot 700 familjer, de flesta från Europa, tvingades lämna dna-prov när soldater slog en järnring runt platsen. FN vill ha svar på om länderna kände till – eller till och med medverkade i operationen.

I lägren al-Hol och Roj i nordöstra Syrien bor mer än 64 000 människor, mestadels barn och kvinnor. Enligt Rädda Barnen är 90 procent av barnen under 12 år.

Efter UD:s konsulära besök i nordöstra Syrien i oktober förra året har TT tagit del av siffror på hur många svenskar som finns i lägren. I det mindre lägret Roj finns enligt UD minst elva kvinnor och 20 barn med koppling till Sverige. Uppgifter om ytterligare kvinnor och barn har tillkommit efter besöket.

I det större lägret al-Hol är antalet mer osäkert. UD anger att det rör sig om cirka tio kvinnor och tio barn. Man arbetar med att få uppgifterna bekräftade av det lokala, kurdiska självstyret som ansvarar för lägren. Men enligt TT:s uppgifter är antalet större än så och det rör sig om totalt 31 personer – 16 kvinnor och 15 män.

Ovissheten beror på att vissa kvinnor kan ha uppgett en annan identitet, att de håller sig undan i lägret eller att de avvikit på egen hand.

Utöver detta finns uppgifter om att ytterligare svenska barn behandlas på rehabiliteringscentret Houri, där man försöker återanpassa tidigare IS-krigare till samhället.

Sveriges inställning är att aktivt arbeta för att få hem barnen i lägren till Sverige, men inte kvinnorna och männen. "Det är personer som har lämnat Sverige frivilligt för att ansluta sig till en terrororganisation. Vi har inget intresse, inget behov av att aktivt bistå dem", säger UD:s kabinettssekreterare Robert Rydberg.

Fionnuala Ní Aoláin säger att många av kvinnorna är terrorismens offer. De har utsatts för sexuellt våld och åkte till Syrien under förhållanden där de inte kunde ge sitt fulla medgivande. Hon är förvånad av Sveriges inställning och säger att den svepande formuleringen som inte ger dem en individuell bedömning utan drar alla över en kam inte är förenlig med internationell rätt.

– Det finns 57 länder på den här listan, och jag har inte hört ett enda land föra fram samma argument som Sverige gör. De flesta länder säger att de gör en bedömning av mödrarna från fall till fall.

Frankrike, som är relativt kompromisslöst när det gäller återvändande, utvärderar de vuxna individuellt. Likaså Belgien och Storbritannien, säger Fionnuala Ní Aoláin.

– Så för mig ser det ut som att Sverige befinner sig i en väldigt ensam klubb.

Att separera barnen från mödrarna kan ytterligare skada dem, och effekten av Sveriges agerande skulle även underminera de rättigheter som barn har i Sverige, enligt FN-rapportören.

För tre år sedan förhandlade Sverige med det kurdiska självstyret för att få hem sju barn till den ökände IS-rekryteraren Michael Skråmo. Både han och modern hade dödats i Syrien. De sju barnen flögs hem och landade på Landvetter i maj 2019.

Sedan dess har UD inte hjälpt något svenskt barn att ta sig hem från lägren. Försök har gjorts med ett antal föräldralösa barn, men när svensk personal var på plats i december 2019 hade kvinnor gömt barnen.

Trots coronapandemin har länder som Storbritannien och Finland nyligen återfört människor från Syrien. Fionnuala Ní Aoláin säger att Sverige har ett litet antal medborgare i lägren i förhållande till andra länder.

– Det är inte ett ohanterligt problem, varken politiskt eller rättsligt. Vi har stor förståelse för länder som hanterar över tusen återvändare, men för en välutvecklad demokrati som Sverige är den här siffran helt hanterlig.

Flera kvinnor och barn har dock tagit sig till Sverige på egen hand. Genom att fly över gränsen till Turkiet har de sökt pass på den svenska ambassaden i Ankara och fått resehandlingar. De har sedan utvisats från landet. Under förra året återvände fyra kvinnor och åtta barn på det sättet, enligt uppgifterna som TT tagit del av. Turkiet betalade flygbiljetterna.

– Det är oacceptabelt att vi tvingar kvinnor och deras barn att genomföra resor i en konfliktzon där IS-anslutna grupper fortsätter att dominera, med risk för att bli tillfångatagna och torterade, säger Fionnuala Ní Aoláin.

UD:s förklaring till att Sverige inte fört hem fler barn är kurdernas inställning om att barn inte ska separeras från sina föräldrar. Det kurdiska självstyret har arbetat i över ett år med den rättsliga processen för att inrätta en särskild domstol i norra Syrien, där europeiska kvinnor som anslutit sig till terrororganisationen ska ställas till svars. När det gäller män hoppas kurderna på en internationell tribunal.

Sverige står bakom att rättegångar ska genomföras på plats. Men tanken är utsiktslös och absurd, säger Fionnuala Ní Aoláin och menar att rättegångar i Syrien och Irak är djupt problematiska på grund av rättsosäkerheten och risken för dödsstraff. De som har begått eventuella brott bör åtalas i sina hemländer.

– Länderna som säger så lever faktiskt i ett annat universum, eller så är de inte helt uppriktiga.