Drönartillgången ritar om Iraks militära karta

Tre drönare lyfter från Bagdads gröna zon, det internationella område där ambassader och regeringsbyggnader ligger. Drönarna bär på sprängladdningar avsedda att släppas på premiärministern Mustafa al-Kadhimis bostad. Åtminstone en av dem kommer hela vägen fram.

al-Kadhimi överlever attacken den 7 november, hans säkerhetsvakter får lättare skador. Men mordförsöket är ett tydligt exempel på hur drönare, eller obemannade luftfarkoster (UAV) som de heter officiellt, utvecklats till ett växande hot under senare år.

– Vilken aktör som helst kan med rätt förutsättningar komma över en sådan, och använda den i vilka syften som helst. Det är vanligt förekommande i den typ av konflikt vi ser i Syrien och Irak, säger Simon Ahlberg, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som arbetar med motåtgärder till drönare (counter UAV).

Enkla, kommersiella drönare kan utrustas med en krok som bär en granat eller liknande objekt, redo att släppas över ett mål med hjälp av fjärrkontroll. Eller så kan drönarna byggas om för att bära på en sprängladdning inuti som exploderar när drönaren kraschar.

Att kunna följa en person med en drönare må ha utvecklats för att till exempel ta snygga bilder på en skidåkare i backen. Men med sprängladdningar lastade på drönaren förvandlas funktionen till ett effektivt verktyg för att tillintetgöra fiender.

Drönare används förstås också för spaning och kommunikation.

– Det går inte längre att ha fullständigt luftherravälde över ett område, som statliga aktörer tidigare haft. Sedan drönare börjat användas allt mer måste man vara konstant vaksam och medveten om hotet uppifrån, säger Simon Ahlberg.

Drönare är lätta att använda, svåra att detektera, relativt billiga och det saknas etablerade regelverk för hur de ska användas, skriver Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska Institutets Mellanösternprogram, i ett mejl till TT.

"Allt detta gör att frestelsen att använda dem större (än för till exempel stridsflyg), vilket i sin tur gör att konfliktnivån kan stiga trots att ingen tror att de använder eskalerande medel", skriver han.

Ingen grupp har officiellt anklagats för attacken mot Kadhimi, men många aktörer, däribland USA:s försvarshögkvarter Pentagon, misstänker Iranstödda miliser. Bara timmar före dådet uttryckte shiagrupper hot mot premiärministern under en protest mot valresultatet, som innebar stora bakslag för de Iranstödda grupperna.

Attacken mot premiärminister Kadhimi tros ha genomförts utan Teherans godkännande.

Irans kontroll över grupperna anses ha minskat ända sedan mordet på Qassem Suleimani i januari 2020, den iranske generalen som i sin roll som ledare för Revolutionsgardets specialstyrka al-Quds hade enormt inflytande över hela Mellanöstern, särskilt shiagrupper. Hans efterträdare Esmail Qaani bedöms inte vara lika mäktig och anses ha mindre kontroll över miliserna.

Milisernas självständighet utvecklas också i takt med drönarteknologin. Utan behov av statliga sponsorer blir de allt friare att genomföra operationer på eget bevåg – som att till exempel att försöka döda en premiärminister.