Dokumentär avslöjar Nordkoreas sanktionsbrott

Mads Brügger hade noll förväntningar. Egentligen hade han faktiskt inte ens lust att göra dokumentären. Efter att ha filmat den satiriska "The red chapel" i Nordkorea i början av 2000-talet – och därefter förbjudits från att besöka landet igen – kändes den förtidspensionerade kocken Ulrich Larsens förslag föga lockande: att infiltrera den nordkoreanska vänskapsföreningen i Danmark.

Elva år senare har mullvaden Larsen nästlat sig in i en av världens mest brutala diktaturer, involverats i hemliga vapen- och narkotikaaffärer, och FN har bett Brügger och hans team att dela med sig om sin kunskap kring hur Nordkorea bryter mot de internationella sanktionerna.

– Föreningen i Danmark är en grupp isolerade gamla hippies som romantiserar kommunismen. Men en brytpunkt kom när mullvaden åkte till Nordkorea första gången, träffade den internationella (nordkoreanska) vänskapsföreningen och rekryterades av dess ordförande. Honom kände jag till – och visste att han var spritt språngande galen, säger Mads Brügger över telefon från Danmark.

Via vänskapsföreningens ordförande Alejandro Cao de Benós tar sig Ulrich Larsen allt längre in i det slutna Nordkorea. När Larsen och "den skandinaviska oljemiljardären Mr James" – i själva verket en inhyrd skådespelare som tidigare varit narkotikahandlare och soldat i den franska Främlingslegionen – skriver under en stororder på vapen och metamfetamin i Pyongyang är det ett faktum: Nordkorea bryter mot de strikta sanktioner som FN placerat landet under.

– Det finns något positivt här: sanktionerna fungerar. Nordkoreanerna är desperata – mot slutet var det nästan som att de bönade och bad "Mr James" att handla av dem. Det bevisar att de har svårt att sälja sina produkter.

Men Mads Brügger ser även en annan, intressant aspekt.

– Att en före detta dansk kock och en kokainlangare kommer så långt in i systemet utan att stöta på någon form av utländsk underrättelsetjänst är anmärkningsvärt. Det kan vara tur, eller så har världen inte tillräckligt skarpa blickar på Nordkorea. I så fall är det problematiskt.

I Brüggers dokumentär framgår att en underjordisk vapenfabrik skulle byggas i Uganda – ett flagrant brott mot FN:s vapenembargo. Den nordkoreanska ambassaden på Lidingö utanför Stockholm verkade som en sambandscentral för projektet enligt dokumentären.

TT: Vad hoppas du att dokumentären får för konsekvenser?

– Nordkoreanerna kommer att fortsätta på samma bana och bryta mot sanktionerna på alla sätt de kan. Men förhoppningsvis innebär detta ett avbräck. Vi har dokumenterat hur de arbetar – och det är genant.

Besöken i det totalitära Nordkorea – "den mest fruktansvärda slavstaten du kan föreställa dig" – under tidiga 2000-talet satte djupa avtryck på Brügger.

– Det är svårt att förklara. Du får de där små glimtarna, känslan av att runt ett hörn eller bakom en gardin pågår något fruktansvärt, och det stannar hos dig för alltid.

Ledord i den nordkoreanska varianten av kommunism är "nationellt oberoende" och "självtillit". I praktiken har det inneburit isolationism, förtryck och svält för den 25 miljoner stora befolkningen. För Brügger är sanktionerna en nödvändighet, även om de i förlängningen riskerar att spilla över på civilbefolkningen.

– Miljoner nordkoreaner dog av svält på 1990-talet, före sanktionerna. Vad som än händer med regimen kommer befolkningen att leva i misär. Landet är ohyggligt. Sanktionerna måste finnas där för att sätta press på regimen och stuka elitens lyxliv.