Bill-Roger bor i Västerbotten

– De hade lite pengar och många barn. Det enda föräldrarna kunde skicka med dem var ett stiligt namn, säger journalisten Christina Falkengård.

I en nyutkommen bok har hon beskrivit det fantasifulla namnskicket och sökt upp levande representanter som Chacklen från Norsjö och Licensy från Vilhelmina för att höra om bakgrunden till namnen.

Längst bak i familjehistorien finns nästan alltid ett småbruk i en liten by eller i väglöst land.

Stora barnkullar i kombination med fattigdom var grogrund för traditionen. Några statare fanns inte och inga torpare, det fanns ingen överhet som talade om vad som var passande eller inte.

– Prästerna kommer och går och dem fintar de bort. Det finns ingen som säger till dem att de är för fattiga, för små, inte goda nog för att ha ett sådant stiligt namn, säger Christina Falkengård.

Prästerna försökte ibland stoppa eller ändra föräldrarnas namnförslag. Inte sällan skapades också nya namn genom att prästen hörde fel eller stavade fel. Samma sak kunde inträffa när ett otydligt skrivet namn i ett Amerikabrev gav inspiration.

Bibeln, romaner, veckotidningsföljetonger, färgstarka människor, omtyckta kamrater, kärlekar, duktiga barnmorskor, ord- och bokstavslekar hjälpte också ibland fantasin på vägen, enligt Falkengård.

Filmstjärnor har många gånger fått låna ut sitt namn. Att Jayne Marilyn Elisabeth från Lycksele är född på tidigt sextiotal är lätt att räkna ut för den som gick på bio på den tiden. Lite svårare är det att veta varifrån Binni Naftalia Damaris från Blattnicksele fått sina namn. Mellannamnet säger hon sig själv ha hittat i Bibelns Domarbok, men de båda andra har hon ingen aning om varifrån de härstammar.

Åtta föddes i Vilhelmina, hade sju äldre syskon och fick heta så för att namnidéerna tröt för föräldrarna.

Traditionen i det inre av Västerbotten är stark och bruket att ge sina barn ovanliga namn lever kvar än i dag. Barnen är inte lika många och fattigdomen borta, ändå går det att hitta nästan lika många udda namn som förr.

– Kanske är människorna lika fria och lika glada nu. Och överheten säger inte ifrån. Likaväl som överheten inte finns där när man behöver så finns den inte där sedan heller. Man blir kanske självständigare och friare, vågar mera. Skrattar högre, talar högre, mår bättre, säger Christina Falkengård.