Beirut i chock: Ingen kan känna sig trygg här

Stora protester mot regeringen. En valuta som tappat 80 procent av sitt värde på svarta marknaden och skenande inflation. Explosionen i Beirut skedde vid en tidpunkt då många redan trodde att landet hade nått botten, med en ekonomisk kris som kastat in nästan hälften av befolkningen i fattigdom.

För taxiföraren Ali Chaito innebär explosionen ännu en svår motgång.

– Jag har inte jobbat på fem månader, på grund av coronaviruset och valutakrisen. Men förra veckan lyckades jag äntligen hyra en bil och börja jobba. Men den skadades i explosionen, alla fönster gick sönder. Ägaren tog tillbaka den så nu kan jag inte jobba längre, säger han till TT på telefon från Beirut.

När explosionen inträffade var han hemma, tillsammans med sin fru och sina tre barn.

– Jag hade ätit och skulle just bege mig till jobbet igen när det hände. Vi bor ungefär tre, fyra kilometer från explosionsplatsen, och allt glas gick sönder. Det kändes som en stor jordbävning.

Familjen slängde sig ned på golvet för att ta skydd.

– Vi har fortfarande ont i huvudet och kan inte se så bra. Det verkar vara likadant för alla, säger han.

Även svenskan Sara de Hond, som befann sig i en lägenhet omkring fyra kilometer från explosionsplatsen, berättar om liknande besvär.

– Jag har väldigt ont i huvudet och ser lite mjölkigt, säger hon.

Sara de Hond är på besök i Beirut med sin pojkvän och var i hans familjs lägenhet i området Mar Elias på tisdagen. De var just i färd med att gå och tvätta kläder när den första explosionen inträffade.

– Vi kände att golvet, lägenheten, rörde sig. Men då var det ingen smäll. Vi tänkte att det var en jordbävning, säger hon.

De höll om varandra och väntade, såg hur dammet yrde från taket. Några sekunder senare kom den andra, stora smällen.

– Den var så stor att vi trodde att det var en bomb utanför huset. Det var så högt att man hamnade i chock direkt.

Flera fönster i lägenheten gick i kras, men varken hon eller någon i familjen skadades allvarligt fysiskt. I tisdags var det kaos på gatorna, säger hon, men på onsdagen verkar det ha lugnat ned sig.

– Jag har inte lämnat lägenheten, men tittat ut. Och det ser ut som att det är normal trafik här där jag bor.

Ali Chaito beskriver det som att alla libaneser befinner sig i chock.

– Även innan detta försökte alla, även jag, få hjälp utifrån. Hjälp med pengar för att överleva, till mat och medicin, säger han.

– Det här är en kris för Libanon, en stor kris. Vi vet inte vad som ska hända, vad vi ska säga eller vad vi ska göra.

Även för Sara de Hond har känslan av otrygghet varit påtaglig i Beirut.

– Det är bara ovisshet på ovisshet. Ingen kan leva i det och känna sig trygg riktigt.