Annons
Nyheter

Älgar påverkas inte av varg

De svenska älgarnas beteende tycks inte ha påverkats nämnvärt av vargens återkomst till Mellansverige de senaste 20 åren.
Nyheter • Publicerad 12 mars 2014
Foto: TT

Troligen påverkas älgarna fortfarande mest av den mänskliga jakten, enligt en ny studie.

Studien, som presenterades på onsdagen vid vargsymposiet i Vålådalen i Jämtland, bygger på analyser av vargarnas jakt inom 12 revir. Under projektets gång hittades 333 vargdödade bytesdjur, 239 älgar och 94 rådjur.

Annons

Forskarna, som letts av Håkan Sand vid det skandinaviska vargprojektet Skandulv, fann att predationsrisken, det vill säga risken att bli vargdödad, för älgar är allra störst i de områden i vargreviren där vargarna vistas mest. Även miljön spelade roll – på kalhyggen var risken att bli dödad som störst.

Även rådjuren dödas mer frekvent i områden där vargarna vistas mest, men för rådjuren spelade också slumpen stor roll.

– Rådjur verkar jagas opportunistiskt av vargarna, säger Sand.

Det mest intressanta var dock att risken för bytesdjuren inte verkar ha påverkats av om de haft varghotet hängande över sig under lång tid.

– Vi kunde inte finna någon effekt, ingen förändring i älgarnas beteende. Predationsrisken tycks inte relaterad till erfarenheten av vargar, säger Sand.

Detta är lite överraskande. Man kunde ha förväntat sig att älgarna skulle anpassa sig till vargarna. Frågan är varför detta inte har skett.

– Nordamerikanska älgar är mer aggressiva, och så var det sannolikt i Skandinavien också, för länge sedan. Men under de senaste 150 åren har vi inte haft några vargar, samtidigt som älgstammen har omsatts flera gånger om genom den mänskliga jakten. Det aggressiva beteendet försvann troligen på grund av detta, säger Sand.

– Det kanske måste gå mycket lång tid innan vi kommer att se en beteendeförändring. Kanske förändringen aldrig kommer. Man måste komma ihåg att den mänskliga jakten fortfarande spelar större roll än vargarnas jakt i alla områden.

Den svenska vargstammen

Vargen fanns ursprungligen över hela Sverige, bortsett från Gotland. Den var vanlig fram till 1850-talet men minskade sedan kraftigt på grund av hård förföljelse. Vid 1900-talets början fanns arten bara kvar i övre Norrland och stammen omfattade högst 100 djur.

Minskningen fortsatte fram till 1966 då arten fredades. Fridlysningen kom dock för sent, när bara en handfull vargar fanns kvar, och arten befann sig ytterst nära utrotning ända till 1980-talets början då ett vargpar började fortplanta sig i Värmland. I början av 1990-talet ökade antalet par och sedan dess har stammen ökat stadigt från ett tiotal individer till cirka 400 djur. (TT)

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons