20 år sedan terrordåden som skakade världen

Morgontrafiken var i full gång och ur tunnelbanan på Manhattan strömmade människor på väg till arbetet.

Så plötsligt syns ett flygplan på ovanligt låg höjd, på väg in över staden. Turister och en och annan affärsman stannar upp och följer det med blicken. Häpnad blir till förskräckelse som växer till fasa.

American Airlines flight 11, kapad av fyra knivbeväpnade män, flyger klockan 8.45 rakt in i den norra tvillingskrapan i World Trade Center. Ett brinnande hål slits upp runt våning 80, vilket omedelbart tar hundratals människors liv.

18 minuter senare kommer nästa plan, United Airlines flight 175. Där har fem män, även de med knivar, tagit befälet. Planet träffar den södra tvillingskrapan, runt sextionde våningen.

Det råder inget tvivel om att Amerika attackerats.

USA:s dåvarande president George W Bush informeras om World Trade Center när han läser högt för barn i en skola i Florida. Klockan 9.30 förklarar en skakad president att en "nationell tragedi" inträffat.

– Vi ska jaga rätt på och hitta dem som genomfört dessa dåd. Terrorismen kommer inte att segra mot vårt land, lovar han.

Tio minuter senare störtar ännu ett kapat flygplan in i en byggnad, denna gång i försvarshögkvarteret Pentagon nära Washington DC. Och kort därpå kraschar ett fjärde plan på ett fält sydost om Pittsburg i Pennsylvania. Det tros ha varit på väg mot Vita huset, men senare ska det visa sig att passagerarna övermannat kaparna och därmed räddat presidentbostaden.

Ingen ombord på något av flygplanen överlevde.

Strax före klockan 10 rasar den södra tvillingskrapan i ett moln av damm och rök. Dess stålstruktur klarade inte hettan från det brinnande flygbränslet. Kort därpå kollapsar den andra skyskrapan. Människor flyr och södra Manhattan förvandlas till ett brinnande inferno.

Elden, förödelsen och paniken i och omkring tvillingskyskraporna har skildrats om och om igen. Överlevande har berättat hur de rörde sig ner genom de rökfyllda trapphusen när brandmännen var på väg upp. En man som arbetade på 40:e våningen i den norra skrapan har vittnat om hur byggnaden skakade och gungade och hur han såg sargade kroppar i bråten.

11 september-attentaten tog 2 977 människors liv, skadade tusentals och orsakade enorma materiell förödelse. Och de många frågor som väcktes ekar fortfarande: Kan det hända igen? Går det någonsin att känna sig säker?

Terrordåden blev också startpunkten för USA:s längsta krig, det i Afghanistan. Usama bin Ladin, ledare för terrornätverket al-Qaida, pekades snart ut som hjärnan bakom kapningarna. USA-ledda styrkor invaderade Afghanistan eftersom talibanregimen, som då styrde landet, ansågs ha gett bin Ladin en fristad. Talibanerna störtades, inom ramarna för det internationella kriget mot terrorismen.

Men det skulle dröja fram till 2011 innan bin Ladin tillfångatogs och dödades av en amerikansk specialstyrka – i Pakistan. Då hade undantagslagar införts, tusentals människor världen över gripits och USA:s fångläger i Guantánamo Bay i Kuba blivit ökänt.

Offren för dåden efterlämnade tiotusentals anhöriga. Nu, när 20 år gått, har public servicekanalen NPR intervjuat flera unga vars föräldrar dog den dagen. Många av dem har vaga, om ens några, minnen av sin omkomna föräldrar – men de har alla komplexa relationer till datumet och terrordåden.

– Det kommer aldrig att finnas en del av mig som inte hatar människorna som gjorde detta, säger A J Niedermeyer som var två och ett halvt år när hans far, polisen Alfonse Niedermeyer, dog i den södra tvillingskrapan.

Han minns bara sin pappa med känslor, "varma och mjuka" sådana. Lillasyster Angelica var ännu inte född när terrordåden inträffade och har lärt känna fadern genom bilder och videoinspelningar. Hon medger att hon kände svartsjuka gentemot sin bror som liten eftersom han faktiskt haft tid med deras pappa.