...inte minst i Borås

Hur är reggaestämningen i Borås? – Nu känns det hur bra som helst. Men det har varit ett ordentligt knog att få rullning på det. Det märks att intresset har ökat, säger Niclas Larsson nöjt.

Hans eget intresse för reggae startade för ungefär tio år sedan då han råkade komma över en samlingsplatta av den lättsammare sorten.

– Det var vad jag brukar kalla för ”badbollsreggae”, sånt man brukar spela på beachpartyn och grillfester.

Vad tycker du idag om Innercircle och liknande ”badbollsband”? – Jag gillar det inte. Men jag klandrar inte de som gör det. Om jag själv kom in den vägen så...

Reggaen ses gärna som typisk sommarmusik på våra breddgrader. Varför är det så? – Det beror nog på att folk har en romantiserad bild av Jamaica med vattenfall, palmer och paraplydrinkar. Men också på skivor som Absolute Reggaeklassiker, det är glatt och käckt där det sjungs mycket om sommar och sex.

”För hårt klimat” Jamaica är reggaens ursprungsland, men personligen har Niclas Larsson en tämligen nykter syn på denna soldränkta ö-nation i Västindien. Schablonbilden av ett karibiskt paradis stämmer knappast.

– Jag har alltid velat åka dit, men klimatet är lite för hårt för att jag ska våga mig på det nu. När min morbror var där sist blev han rånad på öppen gata. Det är mycket våld. Även en stor homofobi. Detta märks också mycket i musiken därifrån.

Ingen Marley-poster Niclas Larsson nämner dancehall som exempel. Det är den dominerande reggaestilen på Jamaica som i dess råa variant ungefärligen kan liknas vid gangsterrap med sina sexistiska och provocerande texter.

Vilken typ av reggae fördrar du själv? – Jag är inne på dancehall, men den delen som istället har fokus på dansen och glädjen.

Bob Marley är ju en hjälte för många. Ditt förhållande till honom? – Jag gillar Marley, men det är inte så att jag har en flagga eller poster av honom hemma på väggen. Men han är den första och den störste, och den reggaemusiker som de flesta känner till.

Och vår egen Papa Dee? – Han drar sitt strå till stacken för att sprida reggaen.

Reggaemusiken brukar i allmänhetens ögon ofta förknippas med folk som röker brass... – Jag förstår det. I rastafarikulturen är det ett religiöst inslag och det är ganska vanligt artisterna sjunger om det. Men det är en fruktansvärt uppförstorad bild. Reggaen är snarast den musik som är lättast att digga utan någon form av berusningsmedel.

Dreadlocks då? Du har inga. Bör man inte ha sådana som reggaediggare? – Nej. Jag har aldrig funderat på att skaffa dreadlocks. Har inget behov av det. Jag vill ha mitt hår som det är!