Backlash för filmkvinnor
Film. Minns ni Marianne Ahrne? Sveriges kanske genom tiderna mest utskällda filmkonsulent som anklagades för könsblindhet och att bara ge pengar till manliga filmare.
Kulturjournalisten Dan Josefsson kallade till exempel i Aftonbladet Ahrne för sexist och krävde att Filminstitutet skulle ”Slå fast att sexism är oförenligt med rollen som filmkonsulent och ge Marianne Ahrne sparken.”
Nu är Ahrne borta från posten. Men när institutet på måndagen presenterade vårens filmer visar det sig att problemet finns kvar. Bara 20 procent av vårens spelfilmer har kvinnliga regissörer. Räknar man in dokumentärfilmerna blir siffran något högre, 23 procent.
– Det är inte så bra. Men det är i alla fall bättre än på de vårfilmer som haft annan finansiering än Filminstitutet, där är siffran 0–0–0, säger institutets vd Cissi Elwin.
Hon syftar på filminstitutets policy att antingen regissör, producent eller manusförfattare ska vara kvinna i minst fyra filmer av tio.
”Jämställt är viktigt
Frågan är varför det fortfarande ser ut så här efter alla högtidliga deklarationer om jämställd svensk film. Cissi Elwin igen:
– Fortfarande finns ganska få kvinnliga regissörer. Och många av de som finns har nyligen gjort en film och är kanske i förproduktionsfasen för nästa. Men vi tycker alla att jämställd film är viktigt, konsulenterna har gått genusutbildningar.
– Trenden lär nog fortsätta i höst, då kommer några av våra allra största regissörer med nya filmer, som Jan Troell och Lukas Moodysson. Man kan inte negligera dem, och om man ska hårdra är det kvalitet som gäller. Därför måste vi se processen över tid. År 2010 går filmavtalet ut. Om vi inte då har tagit ett rejält kliv blir jag otroligt besviken och tar på mig skulden.
Marianne Ahrne själv har flyttat från stormens öga till en lugn soffa på Filminstitutets vårpresentation. Bara en av vårens filmer – Varg med manus av Kerstin Ekman – fick stöd under hennes konsulenttid.
När Ahrne fick som mest skäll sa hon att de filmer som då kom ut hade fått stöd av hennes företrädare.
”Vänta och se, snart kommer kvinnorna som fått pengar av mig,” sa hon.
Mycket stryk, lite beröm
– Jag gav stöd till bland andra Agneta Fagerström-Olssons Black Island sisters , Suzanne Ostens Wellkåmm to Verona , Lena Einhorns Ninas resa och Helena Bergströms Se upp för dårarna . Dessutom gav jag pengar till många kvinnliga manusförfattare vars verk kanske aldrig blev film, säger Ahrne.
Ahrne fick alltså mycket stryk när männen dominerade. Men berömmet när kvinnorna kom in uteblev helt.
– Det stämmer, men det förvånar mig inte alls. Jag blev utnämnd till häxa och då är man förutbestämd att förbli häxa. De arga feministerna var så arga på mig att de inte ville se verkligheten.
– Det sista året låg jag klart över 40/60-gränsen. Men inte för att jag hade rättat mig efter direktiv utan för att de projekten var bäst. Jag tycker fortfarande inte att könskvotering är en bra idé. Det är roligare när kvinnor kommer fram ändå.
Erik Helmerson
TT Spektra
