Arn-feber i Skara
Arn-vimplar på turistcentret, röda mattan på stadshotellet och medeltidsklädda människor på gatan. Skara hade Arn-feber när andra Arn-filmen, Riket vid vägens slut, hade världspremiär igår, en vecka innan den går upp på biograferna.
Arns skapare Jan Guillou var småirriterad på den fullsatta presskonferensen. En tidning hade redan satt rubriken ”fiasko!” på Arn-filmen.
– Och det var ingen iakttagelse, utan en förhoppning. Då vet man i vilket land man befinner sig! sa Jan Guillou.
Men i praktiken har första Arn-filmen varit en megasuccé.
Blir tv-serie
På drygt ett halvår har en miljon biobesökare sett Joakim Nätterqvist som tempelriddaren/västgötagrabben Arn. En kvarts miljon har köpt dvd:n. Tv kommer att sända filmen som en sex timmar lång tv-serie. Man har inte ens börjat sälja den utomlands ännu, men intresset sägs vara stort. Och producenten Waldemar Bergendahl trodde att Arn-filmerna är fortsatt aktuella fram till 2015 - ”minst”.
– Många av Hamilton-filmatiseringarna blev barnfilmer, sa Jan Guillou. Det hade jag inte tänkt mig och det var därför de inte nådde ut.
Men Arn - filmerna är han nöjd med ”när man vet att film är film och bok är bok.”
Kanske får Jan Guillou sin dröm uppfylld. Han har tidigare sagt att han vill byta ut Ivanhoe på tv mot Arn.
– Det är en bra ide, sa han när han blev påmind. Arn kommer att överleva både dig och mig.
Uppväxt på Göta
Arn själv, Joakim Nätterqvist, skådespelare och numera också rocksångare, har varit Göta-grabb i Borås.
– Jag bodde på Majorsgatan mellan tre och sex års ålder, sa han (och lät precis lika artig och mild som Arn gör i filmen).
– Jag minns inte så mycket, mer än att jag hade en undulat...och gick på förskola där.
Men han lade också grunden till sin roll som Arn.
– Mina föräldrar drev ridhuset i Borås, pappa tränade landslaget. Farfar var tävlingsryttare. Och min mamma påstår att jag galopperade fort första gången när jag var fyra. Om man nu kan lita på mamma.
I rollen som Arn sitter Joakim Nätterqvist som vore han född på hästryggen. På presskonferensen hade man prytt stadshotellet i Skara med gigantiska affischer av Arn/Joakim där han stridsklädd störtar fram till häst som en hämnande ängel. ( Jan Guillous fru Ann-Mari Skarp hade inte sett affischerna tidigare, tappade hakan och utbrast ”så häftigt!”)
Hur känns det att se sig på en sådan bild?
– Jag ser helst inte på den, sa Joakim Nätterqvist och vände ryggen till. Om jag har den på väggen hemma? Nej, nej.
Fredstema?
Det är en klassisk actionbild. Men Jan Guillou höll älskvärt med BT om att Arn-sviten i grunden handlar om hur man bygger lag, ordning och fred. Hur går det ihop?
– Jo, för Joakim Nätterqvist rider bättre än någon annan nu levande skådespelare, sa Jan Guillou och lät glad. Bättre än Clint Eastwood, bättre än någon vilda-västernskådis. Och då blir alla som jobbar med filmen så glada, när det visar sig att Joakim verkligen rider som Arn Magnusson skulle ha ridit.
Och fredstemat?
– Det kommer fram bättre i andra filmen än den första, sa Jan Guillou.
Inger Melin
