Hermansson: "SD:s inmarsch – ett nederlag"
Vilket inte kan beskrivas som annat än ett nederlag för alla andra. Alldeles oavsett hur många röster det invandringskritiska och uppenbart främlingsfientliga partiet än får.
Men samtidigt skriver Moderaterna och Fredrik Reinfeldt historia. Vi måste gå tillbaka till 1900-talets början för att hitta en moderat statsminister som vinner två val i rad. Och som till råga på allt ökar andelen röster.
När denna upplaga gick i tryck var det dessutom oklart om Moderaterna skulle bli största parti. Socialdemokraternas tillbakagång gör att valets två huvudmotståndare kan komma att mötas på decimalen.
Det parlamentariska läget är annorlunda än det som uppstod efter 1991 års val, då Ny Demokrati kom in i riksdagen på en våg av missnöje och främlingsfientlighet. Sverigedemokraterna är en helt annan kraft. Ett välorganiserat, välfinansierat och målmedvetet parti som inte kommer att trasas sönder av enbenta piruetter och konstiga utspel. Till det är man alldeles för luttrade och disciplinerade.
Då, på valnatten 1991, kunde Bengt Westerberg göra succé genom att resa sig från SVT-soffan när Bert Karlsson och Ian Wachtmeister gjorde entré.
Idag räcker det inte med att vägra sitta kvar som manifestation mot inkräktarna. Kraven på övriga partier att hantera SD medför dock att det knappast lär finnas utrymme för käbbel och partitaktiskt rävspel. Det vore underligt om de etablerade partierna i riksdagen nu inte skulle kunna göra gemensam och tydlig front mot SD och partiets politik.
Miljöpartiets Per Garthon satte ord på det som många känner: ”Om det är 96 procent där som inte är främlingsfientliga så vore det väl tusan om inte de skulle kunna enas mot de övriga 4 procenten.”
Väljarna i Borås följde i stort övriga Sverige. Det mest uppseendeväckande är att Socialdemokraternas valarbete givit så stor utdelning. Lokalt ligger partiet flera procentenheter över riksdagsvalet och i valet till kommunfullmäktige överträffar man även sina egna prognoser med råge.
Stämningen på partiets valvaka var periodvis sådan att det som hände i rikspolitiken alldeles uppenbart var av underordnad betydelse.
Men även i Borås är Sverigedemokraternas uppgång sådan att det parlamentariska läget kan bli svårhanterligt. SD tävlade in i det sista om tredjeplatsen med Folkpartiet.
För Vägvalets del var valnatten en kamp mot klockan. Skulle det finnas tillräckligt många röster för att det lokala partiet skulle få leva kvar i Boråspolitiken? Eller skulle man få nöja sig endast ett mandat?
Idag kommer många kloka huvuden i staden att fundera på lösningar för att desarmera det läge som uppstått.
Som situationen är just nu före andra upplagans pressläggning är det bara allianspartierna och Miljöpartiet som kan förskjuta balansen så att Sverigedemokraterna inte får sin hett efterlängtade vågmästarroll.
