Murphy är steget före, den f-n...

Lagen om alltings jävlighet, Murphys lag. Idag har han varit min följeslagare och jag vet det redan på natten. Vrider och vänder, en oro som inte går att ta på. När jag sedan går upp för att kissa så är spiken i foten ett faktum. Förbannad går jag till kylskåpet för att dricka juice. Den juice som Sandra sög i sig till kvällsmat.

Kommer till jobbet. I maillådan finns en kund som på ett fint sätt förklarar; "det är du och jag, döden". Sätter mig i bilen och har bråttom. Bensinen slut, spolarvätskan likaså. Motorhuven är konstruerad av Houdini. Ligger toknära bilarna framför, allt för att få rikligt med salt så att torkarna kan få arbeta ostört.

Kommer hem. Måste öva. Letar efter mina noter, som är grundbulten i det torn av flyttkartonger som arkitekten här hemma har låtit upprätta (Sandra). Nu fattas egentligen bara att batteriet till datorn tar slut så att jag inte hinner färdigställa detta inlägg.