(V) Hon vägrar sluta kämpa

Hon älskar nämligen att flytta, packa upp och förändra. Det sistnämnda gäller inte bara i hemmet.

– Jag kommer att sitta still och vara tyst den dag då det inte längre finns några orättvisor i värden, säger Karin Jageby (V).

Året är 1955 och lilla Karin, fem år, har precis blivit orättvis behandlad.

Hon kliver upp på en stol så att hela familjen ska höra och säger sedan högt och tydligt vad hon känner och varför.

– Jag minns det så väl för mamma sa att jag påminde om Kata Dalström. Vem då undrade jag? ”Jo hon åkte land och rike runt och höll tal uppe på ett lastbilsflak för att försöka förändra vårt samhälle”, berättade mamma.

Visst fanns det en likhet och sedan den dagen har hon fortsatt stå där och kämpa när något känts fel.

Karin Jageby är född och uppväxt i Örby och beskriver sin uppväxt som väldigt bra med Öresjön bara ett stenkast bort.

– Sjön var lika viktig och härlig då som nu. På sommaren badade vi hela dagarna och på vintern så var det skridskor som gällde.

Kärleken till Örby var så stark redan från början att hon aldrig har velat därifrån.

– Jag har försökt, men jag har alltid kommit tillbaka igen. Det här är mitt hem, även om jag gillar att flytta.

Flytta är något som hon verkligen uppskattar. Hon har bott på flera olika platser och just nu bor hon i den gamla skolan i Örby.

– Jag älskar denna lägenhet och speciellt balkongen, som jag kallar för mitt lilla utkikstorn. Här kan jag sitta i alla väder och bara njuta.

Förutom att flytta och den nuvarande lägenheten så finns det mycket som hon älskar här i livet. Kultur, natur och framförallt familjen, som består av mannen Pelle och döttrarna Ida och Clara.

– Mina flickor är adopterade från Chile och den allra bästa stunden i livet var när jag stod där på Arlanda och fick bli mamma både en och två gånger.

Döttrarna har valt att gå i mammas fotspår, både när det gäller att arbeta med människor och att bry sig om samhället.

– De tillhör inte något parti så som jag gör men jag är väldigt glad över att de är intresserade av vad som händer i vår värld.

Karin Jageby började själv intressera sig för samhället redan som ung. Hon var med i Unga Örnar som barn och märkte tidigt hur roligt det var att hålla koll på saker och ting.

– När jag var sju år så startade jag upp en fiskeklubb här i Örby. Den bestod av mig och min kompis Anna-Lisa. Vi träffades varje vecka och fiskade och sedan hade vi möten där vi skrev protokoll.

Intresset för samhället växte med åren och hon provade sig fram i politiken.

– Jag minns att jag var på ett SSU möte en gång och kom dit otroligt taggad men så visade det sig att vi skulle spela bingo. Så jag gick aldrig dit igen. Jag ville ha mer kamp. Det var därför gick jag med i KU, Kommunistisk ungdom, en tid senare.

Som 20-åring fick hon förfrågan om hon ville stå med på partiets valsedel. Det ville hon gärna och sedan dess har hennes namn stått kvar.

– För mig finns det inget annat parti än Vänsterpartiet. Att byta känns otänkbart. Jag kan faktiskt inte förstå dem som hoppar fram och tillbaka mellan flera olika partier.

Under sina dryga 40 år som kommunpolitiker så har Karin Jageby fått vara med om en hel del.

– Men vi har kämpat mycket ?i motvind. Det är först nu, de senaste 15 åren, som jag känner att partiet har fått den respekt som det förtjänar.

När hon blev andra vice ordförande i kommunfullmäktige så fick hon frågan om hon ville bli vigselförrättare.

– Självklart ville jag det. Förra veckan vigde jag faktiskt mitt 114:e par och det är ett väldigt roligt uppdrag.

Hon har även haft hand om en del namngivningsceremonier och begravningar. Vi flera tillfällen har också hennes man, som är musiker, följt med och spelat.

– Ibland brukar vi skämta om att vi borde starta eget ”Från vaggan till graven med Pelle och Karin”, skattar hon.

Karin Jageby har arbetat som lärare, för de flesta åldrar, hela sitt vuxna liv men nästa sommar planerat hon att ta ut kompledigt för gott. Men politiken vill hon inte lämna.

– Jag tänker inte bli någon propp som vägrar lämna plats åt de yngre. Däremot fortsätter jag gärna så länge som jag får förtroende för det jag gör.