"På gränsen till misshandel"
– Det känns som att vi är tillbaka på 60-talet då de finska barnen satt och teg i klassrummen, säger en lärare.
Den internationella klassen på Parkskolan i Skene tog emot nytillkomna elever, av alla nationaliteter och i alla åldrar, för intensivläsning i svenska. De slussade ut i ordinarie klasser, med undervisning i samtliga ämnen, först när de hade en språklig grund att stå på. Genomsnittseleven behövde 1–1,5 år innan hon var mogen för det steget.
I höstas lades klassen ned, bland annat på grund av att Parkskolan var trångbodd. Numera kastas nytillkomna elever direkt ut i vanliga klasser på sin hemort.
– Det är en ohållbar situation som saboterar för alla. Det går ut över alla elever och personalen, säger svenskaläraren Marie Danielsson på Ängskolan.
Hennes nytillkomna elever kan få maximalt tio lektioner i svenska per vecka. De flesta är mycket engagerade på de lektionerna eftersom de vet att språket är nyckeln till vidareutbildning och social framgång.
Resten av skoltiden förutsätts eleverna lära sig andra ämnen på samma villkor som sina svenska kamrater – trots att de har ytterst begränsade svenskakunskaper.
– Jag förstår oftast ingenting. Det är svårt och jag sitter bara och väntar på att tiden ska gå. Jag känner mig ensam. Ibland känner jag mig dum, säger en pojke i nian som kom till Sverige från ett flyktingläger i Egypten för fyra månader sedan.
Han har arabiska som modersmål och är extra utsatt eftersom hans engelska också är begränsad.
– Om jag har tur så finns det någon annan elev i klassen med samma modersmål som kan tolka åt mig. Fast många gånger känner jag att jag överutnyttjar de eleverna. De behöver ju tiden så väl till sin egen utveckling, säger en lärare.
Hon känner att orken och tiden inte räcker fullt ut åt vare sig de nytillkomna eleverna eller resten av klassen.
– Det finns ju många andra elever med särskilda behov. Det här systemet är ett svek mot alla elever, säger läraren.
Annelie Thyllander var tidigare anställd i den internationella klassen. Numera jobbar hon deltid som svenskalärare och resten av arbetstiden handleder hon lärare i metodik för nytillkomna elever.
– De här eleverna behöver mycket stöd och hjälp för att integreras i samhället. I internationella klassen var den kulturella skolningen lika viktig som språkinlärningen Nu får varje skola lösa situationen bäst de kan med befintliga resurser. Det blir jättemånga konflikter på grund av språkförbistring, säger Annelie Thyllander.
Bland lärare är omdömet samstämmigt: ”inkluderingen” av nytillkomna elever blev en flopp eftersom kommunen inte tillsatte extra personal för att hjälpa eleverna till rätta.
– De ska egentligen ha studiehandledning på sitt eget språk, men det finns inte tillstymmelse till det här, säger Marie Danielsson.
Hon mår dåligt av att se ungdomarna förlora tid när de inte kan tillgodogöra sig utbildningen, och frågar sig om de någonsin kommer att inhämta tillräcklig kunskap och behålla motivationen så att de klarar gymnasiet.
– Vi brukar säga att det här är på gränsen till barnmisshandel. Inkludering sägs motverka kränkande behandling men vad är det här?
I en granskning 2009 kritiserade Skolinspektionen kommunernas introduktion av nyanlända elever. Utbildning i avskildhet, i så kallade förberedelseklasser, kan motverka integration. Ofta erbjöds alla elever slentrianmässigt samma utbildning och de hölls kvar för länge i introduktionsklassen.
I dag är begreppet ”inkludering” i ropet i skolvärlden. Det innebär att eleverna går i en vanlig skola som ”alla andra” och blir därmed inte utpekade som avvikande. Med rätt stöd ska det leda till bättre individuell utveckling.
Inkludering är också tanken med förslaget om att stänga resursskolorna i Mark, som BT berättat om i veckan.
Personal och andra befarar att de eleverna, som är i behov av mycket omfattande särskilt stöd, kommer att kastas ut i ordinarie klasser i Mark med samma bristfälliga stöd som de nytillkomna eleverna.
