"Jag vågar utmana min fruktan"
Han har blivit knivhuggen tre gånger.
I går berättade han vad som skrämmer honom mest.
Paolo Roberto besökte i går Lyckeskolan i Kinna. Han är en av Sveriges mest anlitade föreläsare och är den svenske proffsboxare som gått flest matcher.
I höst är han aktuell med ett tv-program där han kokar pasta med sina fastrar i Italien.
Men Paolo Robertos liv har inte alltid varit enkelt. Det som började som skolk och klotter ledde till våld och allt grövre kriminalitet.
– Har man haft en blödande person framför sina fötter så hittar man något annat än empati –makt. Den makten blir berusande.
Högstadieeleverna satt som fängslade när Paolo Roberto berättade om hur kriminaliteten ledde till en huvudroll i en långfilm och hur han sedan kom i kontakt med boxningen. Den blev en kanal där han fick utlopp för sin energi.
I dag önskar han att någon hade tagit tag i honom när han var i tonåren och sagt:
– Lyssna grabben, du har en drivkraft – gör något bra av det. Det som skolan tryckte ner är det som jag är bra på i dag. Skolan är bra på att uppfostra mellanstadiefröknar, men mindre bra på att uppfostra entreprenörer.
När han efter några år insåg att proffsboxningen närmade sig sitt slut ställdes han inför ett val. Antingen kunde han ligga kvar på marken och tycka synd om sig själv. Eller så kunde han resa sig och kämpa vidare.
Han valde att starta ett företag och två dagar senare hade han sålt in sex dokumentärer till TV3.
En faktor som är viktig i Paolo Robertos liv är andlighet. Han är troende katolik och konstaterar att detta är århundradet då kroppen besegrat själen.
– Det är viktigare med rutor på magen än att vara en god människa. Det är riktigt allvarligt.
Paolo Roberto tycker att det är viktigt att tala med sitt inre.
– Forskning visar att bön är bra och att be för andra är ännu bättre.
Paolo Roberto erkänner att under tatueringarna så finns en rädd pojke och det är den pojken som driver honom framåt.
– Man är som bäst när man är på tå.
Paolo Roberto funderade på vad som skrämmer honom mest. Eftersom han är dyslektiker har han alltid haft svårt för att skriva, så han bestämde sig för att författa en kokbok. Den kom att bli en av landets mest sålda kokböcker.
– Jag vågar utmana min fruktan. Det viktigaste är inte att aldrig misslyckas, utan att resa sig och försöka igen. Det är aldrig för sent att börja nya banor.
