Fadern dog i våldsam bilbrand – familjen kritisk till utredningen

– Det är så fruktansvärt klantigt hanterat. Ovissheten är ett helvete, säger de anhöriga.

Efter två påstådda noggranna brandtekniska undersökningar meddelades familjen att bilen var totalt sönderbränd. Spår efter eventuella kulor, hylsor eller personliga ägodelar saknades.

– Vi frågade flera gånger efter nycklarna till hemmet och våra företag, och hävdade att de kan inte brinna upp, möjligen bli deformerade, säger hustrun Ulla.

Teknikernas svarade att allt hade smält in i plasthärden i bilen och att det skulle bli för dyrt att smälta upp eller hacka loss föremålen därifrån.

I slutet av maj 2010, tre månader efter branden, förstod familjen att fallet var på väg att läggas ned. De bad att få se bilen innan den skrotades.

– Då låg det ett 20 centimeter tjockt lager aska i bilen. Vi tyckte att det var märkligt eftersom de hade gjort flera tekniska undersökningar. Då inbillar man sig att de går igenom askan ordentligt och frilägger ytor så att de kan leta ordentligt, säger Ulla.

Familjen började själva peta i askan med fingrarna. Inom loppet av fem minuter hade de hittat flera personliga ägodelar: samtliga nycklar, klockan, mobiltelefonen, mynt och en knapp. Samt en delvis smält plastflaska för spolarvätska.

Dessutom gjordes ett ytterst makabert fynd vid bromspedalen: en bit människovävnad – full med likmaskar.

– När vi kan hitta dessa grejer på bara några minuter så undrar man om det överhuvudtaget har gjorts någon proffsundersökning av bilen, säger familjen.

De ringde genast sina kontakter inom polisen och uppfattade att de också blev chockade när de fick höra om fynden. De kände sig lurade av teknikerna.

Snart fick familjen besked att en förnyad utredning skulle påbörjas. Deras främsta önskan var att få svar på vad som låg bakom branden och de gav polisen chansen att göra jobbet ordentligt.

Nu har det gått ytterligare åtta månader – utan resultat.

Familjen upplever att fallet hålls öppet för syns skull så att de inte ska klaga. De har börjat tappa hoppet om att någonsin få svar på frågan ”varför”.

– Det känns som de har lekt en lek med oss medan tiden gått. Om de hade gjort ett riktigt jobb från början så borde chansen ha varit större att få fram bevis, säger dottern Manda.

Besvikelsen är stor hos familjen som nu väljer att offentliggöra polisens slarv via BT.

– Det måste komma ut hur illa behandlade vi är. Det här osar räv lång väg, säger sonen Jakob.

Polisen prioriterade ned branden som förmodat självmord efter några dagar och familjen misstänker att det påverkade ambitionsnivån för jobbet.

Själva kan de inte tro att Christer tog livet av sig. Han skulle bli pensionär till hösten och hade planerat med iver och glädje för sitt nya liv genom att sälja företaget, återuppta kontakten med gamla kompisar och intressen.

– Han började spela trummor igen, och jag och pappa tränade för Vasaloppet ihop, säger dottern Julia.

Christer levde mycket nära sin familj i alla år men det fanns en stängd dörr: tystnadsplikten i yrket som revisor.

– Även om han kände sig pressad så sa han inget till oss för då hade han begått tjänstefel. Dessutom hade han aldrig velat sätta oss i skiten, utan hellre vänt sig till någon annan för stöd, säger Jakob.

Han frågar sig om dödsfallet har koppling till Christers yrkesliv.

– Han hade inga fiender privat, och han skulle aldrig utsätta oss för detta helvete. Pappa var kugghjulet i vår familj och tog alltid ett oerhört ansvar.