Annons

Ett lyft för alla åldrar

I går återinvigdes Berghems hembygdsgård efter renoveringen.
– Jag tycker att det är jättefint. De har ljusat upp det väldigt, säger Veronica Lindkvist i Berghem.
Mark • Publicerad 11 februari 2008
Veronica och Rasmus Lindkvist tyckte att det hade blivit fint i hembygdsgården.
Veronica och Rasmus Lindkvist tyckte att det hade blivit fint i hembygdsgården.Foto: Maria Lundin
berghems nyrenoverade bygdegård.
berghems nyrenoverade bygdegård.Foto: Maria Lundin
Linnéa Andersson, Niklas Sjöberg, Lucas Lindkvist, Madelene Hansson, Hannas Börjesson, Julia Jangsell och Elvira Eriksson i år 5 på Berghemskolan sålde kakor för att kunna åka på klassresa.
Linnéa Andersson, Niklas Sjöberg, Lucas Lindkvist, Madelene Hansson, Hannas Börjesson, Julia Jangsell och Elvira Eriksson i år 5 på Berghemskolan sålde kakor för att kunna åka på klassresa.Foto: Maria Lundin

BERGHEM. I den nyrenoverade hembygdsgården serverades kaffe. Det fanns även tillfälle att gå en tipspromenad och det gjorde Ingrid Sandmer.

Frågorna handlade om allt från schack till hur många tänder vi har. Ingrid Sandmer har bott i Berghem i 50 år. Hon tyckte att det hade blivit fint i hembygdsgården, en gård som betyder mycket för berghemsborna.

Annons

– Man måste ju samlas någonstans. Alla tycker att det är jätteroligt. Detta är en nytändning, säger hon.

Veronica Lindkvist är relativt nyinflyttad. Hon kommer från Göteborg och har bott i Berghem i två år.

– Det är sådan skillnad här mot i Göteborg. Här hälsar man på sådana som man inte känner. Man känner att man tillhör Berghem, säger hon.

Hon var på fest i hembygdsgården innan upprustningen och då upplevde hon det som slitet och murrigt.

– Men nu är det fräscht. Jag tycker att det är jättefint. De har ljusat upp det väldigt, säger hon.

Maj Carlson och Asta Johansson tyckte knappt att det gick att jämföra huset i dag mot hur det var tidigare. Då var det dålig lukt och nedslitet och nu har det fått ett ordentligt ansiktslyft.

– Hembygdsgården betyder mycket för sällskapslivet. Vi lär känna varandra bättre. Vi behöver detta i Berghem, säger Maj Carlson.

– Vi har ingen affär, så vi träffas här i stället, säger Asta Johansson.

De två kvinnorna minns tillställningar i gården längre tillbaka i tiden. De hade ”hoplägge”, ett slags knytkalas med dans och gemenskap.

– Man fick träffa andra människor. När man var bunden till familj och barn så blev det inte att man träffade så många andra, säger Maj Carlson.

Maria Lundin
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons