Dukat för årets fest i Hajom

När Hajomskalaset anordnas för fjärde gången ligger fokus på de nyinflyttade.

– Det är viktigt att fånga upp dem, säger

Teresia Kling i byalaget.

Det här är en stor dag för föreningslivet i Hajom. Innan byalagets festligheter på kvällen ska Hajoms IF:s årliga loppmarknad klaras av ute på fotbollsplanen.

Egentligen har arrangemangen inget med varandra att göra men samordningen gör att det går smidigare.

– Vi lånar tälten från loppmarknaden för att ha någonstans att sitta om det skulle bli dåligt väder, säger Teresia Kling.

Hajoms svar på Göteborgskalaset(!) går ut på att stärka gemenskapen hos byborna. Till att börja med ordnas en rad lekar och aktiviteter av andra lokala föreningar.

– LRF har till exempel haft med kor som man får gissa vikten på, säger Kling.

Alla nyblivna hajomsbor kan räkna med att känna sig särskilt uppskattade idag. Byalaget försöker hela tiden hålla koll på vilka som flyttar in.

– Tanken är att vi ska fånga upp dem med en gång. De ska känna sig välkomna.

Teresia Kling ”invandrade” själv till Hajom för cirka tio år sedan. Hon tror att man snabbare finner sig tillrätta på en ny ort om man vågar vara öppen och tar initiativ.

– Jag tror att det tar många generationer innan man känner sig som en genuin hajomsbo. Men jag känner mig som en del av bygden ändå. Det gäller att bjuda till, engagera sig och vara delaktig i olika aktiviteter.

Står för maten själv

Det kostar inget att vara med under kalaset men mat och dryck får var och en ta med sig själv.

Lars-Olof Johansson lär få mycket att stå i under dagen. Han är ordförande i både byalaget och idrottsföreningen (som alltså anordnar loppmarknad på morgonen).

– Loppmarknaden är vår största grej på året. Det är den vi lever på, säger Johansson.

– Vi har hållit på i 20 – 25 år och brukar budgetera med 80 000 kronor i intäkter. För en liten förening är det väldigt mycket pengar.

Redan före lunchtid brukar folk vara färdiga med sin jakt efter fynd och då är det dags att plocka ihop.

Johansson och de andra eldsjälarna lär dock bli kvar längre än så.

– Det är härligt för dem att få lite avslappning, sitta ner och dricka och tjata lite, säger Teresia Kling.