Det började med en ponny
Gården har gjort sig ett namn inom avel, träning och tävling inom ridsporten.
Men familjeföretagets historia började med en ponny och två hästtokiga barn.
– Hela anledningen till att vi startade var att barnen började i ridskola, berättar hästuppfödare Bo Johansson.
Det var för tjugo år sedan. Senast han själv satt på en häst var under 60-talet minns Bo. Han visste ingenting om hästar. Men när barnen började rida, lockade det även föräldrarna att sadla upp. Och intresset växte.
1988 köpte familjen sin första ponnyn som syskonen Martin, 11 år, och Helena, 9 år, tävlade med.
– Då gick startskottet.
En ponny ledde till två, tre och fyra. Som då stod uppstallade i Borås gamla ridhus. Men 1992 flyttade familjen och hästarna till gården i Örby.
– Det blev fler ponnyer och vi blev tvungna att tänka på nästa steg. Barnen skulle ju växa ifrån ponnyerna. Så vi började köpa unga hästar och utbildade dem.
Men familjen beslutade att ta sitt intresse ännu ett steg. Tre år senare hade gården sitt första avelssto och året därpå sitt första uppfödda föl.
– Att köpa färdiga hästar är ofantlig dyrt. Aveln är ett sätt att dra ner kostnaderna på kort sikt. Men framförallt är det roligt att ta fram egna hästar.
– Det mest spännande är om man kan få fram en grand prix häst. En riktig stjärna. Får man en sån är lyckan gjord!
Och stallet har redan hunnit avla fram flera lovande hästar.
– Jag är stot över alla, säge Bo, och berättar att han noga följer allas framsteg.
En del hästar är kvar på gården där de tränas av nu 29-åriga dottern Helena och hennes man Peter Liljedorff. Paret driver sitt eget företag på gården med att träna hästar.
De två familjeföretagen drar mycket nytta av varandra, inte bara yrkesmässigt.
– Det är skönt att vara ett team. Det går ju upp och ner och det är tryggt att veta att man har stöd, säger dottern Helena.
I dag finns tretton hästar på Kulltorp. På gården finns även ett ridhus där det hålls kurser och privata ägare får träna. Kulltorp har även en butik i Fritsla där man säljer hästartiklar.
I dag har verksamheten blivit som Bo själv beskriver det en livsstil.
– Det går inte att förklara, det måste upplevas. Det har gett så mycket. Förutom kontakten med djuren har man träffat så många trevliga människor och knytit nya kontakter.
Vad hade du gjort om barnen inte börjat på ridskola?
– Han hade haft en jättestor modelljärnväg? och en bilskrot, säger Helena och skrattar.
Bo medger att han hade ett intresse för gamla bilar innan hästarna, så vem vet. Och en modelljärnväg, det har han faktiskt en.
Men ett nytt föl väntas i dagarna, så mycket tid över att leka finns inte.
