Sem-Sandberg – givet val för Augustpriset

2014 har varit ett fantastiskt år för den svenska skönlitteraturen; jag tror faktiskt det är det bästa sedan jag började recensera böcker i mitten av 1990-talet.

Och vad man än tycker om Augustpriset är det det absolut viktigaste priset för den svenska bokförsäljningen. Pristagaren i den skönlitterära klassen får enorm uppmärksamhet, de 100 000 kronorna är bara småpotatis i sammanhanget.

Titta bara på förra årets vinnare, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Flera av hennes tidigare romaner har sålt under 1000 ex. Egenmäktigt förfarande har sålt ett par hundra tusen.

Vilket annat år som helst – ja, till exempel förra året! – hade jag gärna gett ett Augustpris till Sara Stridsbergs Beckomberga eller Kristina Sandbergs Liv till varje pris. Båda är starka romaner värda många läsare, Stridsberg med sin galet mörka goth-såriga mentalsjukhusskildring och Sandberg med sin blandning av 1950-talspastellfärg och mörker i folkhemsberättelsen om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Ida Börjels diktsamling Ma är utmanande och spännande – men inget för ett så brett pris som Augustpriset.

Så i år finns det inget utrymme för tvekan: Steve Sem-Sandbergs De utvalda är i en klass för sig. Den utspelar sig under en ond tid och visar verkligen hur det onda görs möjligt, i skildringen av övergreppen och morden på barnsjukhuset under nazitiden i Wien. Prosan är förföriskt flyhänt, ämnets tyngd till trots.

Om Steve Sem-Sandberg vinner blir han den tredje författaren som tagit hem två Augustpris i den skönlitterära klassen. Kerstin Ekman med (Händelser vid vatten 1993 och Skraplotter 2003) och PO Enquist med (Livläkarens besök 1999 och Ett annat liv 2008) är de två andra. Steve Sem-Sandberg fick priset 2009 för De fattiga i Lódz.

Till sist saknar jag ändå Klas Östergrens Twist bland årets nominerade. Han hade inte slagit ut Steve Sem-Sandberg, men både Carl-Michael Edenborg och Lyra Ekström Lindbäcks romaner hade jag gärna velat byta ut mot Östergren.