Noveller som roadmovies

När man som jag arbetar med att läsa och skriva om böcker gör man det ofta snabbt, glupande, stressat.

Men just nu läser jag så långsamt att jag inte känner igen mig själv. Det är Alice Munros noveller som orsakar långsamheten. Jag vill dra ut på läsningen, så länge det går, och unnar mig bara en om dagen. En dag möter jag en kvinna som kommer som lärare till ett avlägset beläget sanatorium för tuberkulossjuka barn, en annan dag en liten flicka vars småstadsmamma tagit med sig henne och syskonen och rymt till en teatercharmör i husvagn. Man får aldrig veta allt om Alice Munros karaktärer, ändå förstår man dem precis och de fastnar i hjärtat.

Alices Munros nya heter Brinnande livet (Dear life) och är nyutgiven även på engelska. Annars har bokförlaget Atlas, som tagit över Munro från Wahlström och Widstrand, mest gett ut äldre noveller. I Brinnande livet finns också fyra berättelser där Munro för första gången uttalat skriver om sin egen barndom. Hon är 81 år nu och hon tänker kanske att det är bäst att göra det innan det blir för sent.

Alice Munro kommer ifrån och skriver oftast om Ontario i Kanada. Jag har varit där.

Man kan köra hur långt som helst utan att vägen svänger.

Landskapet är uppdelat i rutnät och skyltar vid vägkanten meddelar vilken linje man passerar, det finns ju inte så många städer att orientera sig mot. Om Ontario hade varit Texas eller Arizona hade vi romantiserat det mättade kvällsljuset, fälten, bensinstationerna, bondgårdarna som blänker till i fjärran och Hollywood hade gjort roadmovies med sprit och rock och Johnny Depp i huvudrollen.

Alice Munros noveller är också små roadmovies ibland men bilen startar inte alltid, föraren sitter kvar på uppfarten tyst.

När jag körde genom Ontario i en blank amerikansk hyrbil för inte så värst länge sedan var jag mycket lycklig. Men sånt kan förändras fort. Nu är mitt liv annorlunda, faktiskt har det blivit så svårt att bekanta som träffar mig inte vet riktigt vad de ska säga. Då säger de ofta Man kan inte förstå. Man kan inte förstå vad ni går igenom innan man har varit där själv. Där har de fel. För jag vet att de kan förstå, det är det vi har orden och kropparna till, att förstå varandra. Och det är när jag läser Alice Munro långsamt som jag vet att det är sant.

***

Tre andra författare som är födda på Alice Munros kontinent och vet att livet brinner:

* Joyce Carol Oates

* Lillian Hellman

* Joan Didion

***

Från Munros födelseort Wingham i Ontario (som är lite mindre än Dalsjöfors) kommer för övrigt ännu en hyfsat känd författare: Andrew Kaufman, som fick fina recensioner för Den krympande hustrun för inte så länge sedan.

***

Livet är en trea. Det fick jag höra av BT:s kulturvikarie Nina Brisman när jag klagade över att recensenterna delade ut för många treor i betyg. Twittrande 80-talister har onekligen en känsla för oneliners.

***

Sex har tagit över från våld på försäljningslistorna. Av de fem i topp är fyra uttalat erotiska. Den femte är PO Enquists självbiografiska Liknelseboken, som ju förresten också handlar en del om spirande sexualitet.