Cecilia Wikström: Håll inne med pengarna till vägrarländerna
Sedan dess har EU arbetat med att utjämna de regionala, ekonomiska och sociala skillnader som finns och som blir extra tydliga mellan gamla och nya medlemsländer.
Genom att utnyttja fonder, såsom sammanhållningsfonden, ges de mindre ekonomiskt utvecklade medlemsländerna möjligheter att genom investeringar förbättra handel, transport och infrastruktur, och genom detta stimulera framväxten av arbetstillfällen . Samtidigt främjas den ekonomiska tillväxten och hållbar utveckling. Allt detta leder till att sammanhållningen i EU stärks och att medborgarnas livskvalitet höjs.
Men i vår välvilja att hjälpa Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien med flera länder, måste vi samtidigt se till att man inte missriktar de ekonomiska satsningarna till projekt som inte leder till vare sig tillväxt, hållbarhet eller något annat de var ämnade för.
Tyvärr har vi under senare år tvingats se hur regeringarna i Ungern och Polen har blivit allt mer auktoritära och illiberala. Oppositionen har tystats, rättsstaten har politiserats, media har infört statliga censurmyndigheter och kringgärdat dem fria pressen med allehanda regleringar, allt för att kontrollera den. Mängder av statlig, EU-fientlig propaganda har pumpats ut, finansierade genom statliga medel. I Ungern återvaldes Viktor Orbán, trots att hans regering oupphörligt bombarderat medborgarna med främlingsfientlig och EU-fientlig propaganda. Enligt valövervakare från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa underminerades andra partiers möjlighet att göra sina röster hörda på lika villkor genom hela valrörelsen.
Det är uppenbart att regeringarna i Polen och Ungern struntar blankt i de värden och värderingar som utgör EU:s fundament och som tydligt finns beskrivna i Lissabonfördraget. Om något av de två länderna skulle ha ansökt om EU-medlemskap i dag skulle detta förmodligen inte ha beviljats.
Det tål att upprepas att just dessa länder är de tredje och fjärde största nettomottagarna av EU-medel i unionen. Av 350 miljarder euro i den senaste sammanhållningsbudgeten så gick 77 miljarder till Polen och 22 miljarder till Ungern.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt att europeiska skattebetalares pengar går till regeringar som inte skäms ett ögonblick för att undergräva och göra sitt yttersta för att omintetgöra de demokratiska principer som EU bygger på. De har glömt att med EU-medlemskapets rättigheter och fördelar, så följer en rad förpliktelser. Efterföljs inte dessa, så måste det leda till reaktioner och bestående konsekvenser.
När EU:s nästa långtidsbudget, som just nu förhandlas, träder i kraft 2021 måste den innehålla konkreta krav på motprestationer om man ska kunna ta del av ekonomiska bidrag. Jag välkomnar därför att EU-kommissionen i sitt förslag till nästa långtidsbudget tydligt markerar att sammanhållningsfonder och andra EU-stöd bara ska tillfalla de länder som fullt ut respekterar grundläggande fri- och rättigheter och rättsstatens principer, helt i enlighet med artikel två i Lissabonfördraget.
Bryter ett EU-land mot detta, så bör dessa medel placeras i en reservfond. Tills dess att regeringen ändrar sitt beteende ska pengarna istället kunna tillfalla universitet, forskningsinstitutioner och andra samhällsbyggande aktörer.
På så sätt straffas inte medborgarna för sina regeringars handlingar, samtidigt som starka incitament för medlemsländerna att följa EU:s regler och värna de gemensamma värderingarna skapas.
Det är hög tid att slå vakt om europeiska demokratiska principer och frihetliga värderingar, eftersom dessa är orubbligt förenade med den europeiska identiteten. Det är dags att visa EU-fientliga och illiberala regeringar att reciprocitet nu blir verklighet och att förakt för EU:s gemensamma värden leder till både politiska och ekonomiska konsekvenser.
