Johanna Grönbäck: Visitationszonerna har åtminstone fördelen att vara fysiska
Häng med i krökarna och var med i svängarna! När regeringen med bihang nyligen kallade till presskonferens, denna gång om visitationszoner, hade ordet bytts ut. Bort, likt vintern, skulle ”visitationszoner” och in skulle, likt våren, ”säkerhetszoner”. Den nyhetsbevandrade känner igen skiftessorten från bland annat övervakningskameror vilka nu känns igen som ”trygghetskameror” (funktionen dock oförändrad).
Den som gillar att märka ord, kan hållas väl sysselsatt.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio. Uppvuxen i Ulricehamn.
Med ”säkerhetszonerna” följde debatt. Från den 1 mars införs de. Då kan polisen i valda områden muddra vem som helst och genomsöka fordon utan att det föreligger brottsmisstanke (eller ”preventivt” som vi nuförtiden uppenbarligen säger när vi tar omvägar förbi några av rättssäkerhetens stommar). Kritiken mot zonerna har bland annat handlat om risk för godtycke när människor i de valda områdena ska hejdas av polisen. Effekterna av zonerna är tveksamma, en del forskning tyder på att de kan hjälpa, annan inte.
Den som hänvisar till Danmarks visitationszoner har missat att den svenska polisen i stor utsträckning redan har de befogenheter som de danska zonerna ger. Risken med zonerna är att man i utsatta områden minskar tilltron till svensk polis bland personer man behöver fortsätta bygga goda relationer till.
Men allt det har debatterats – och trots att remissinstanserna fick undermåligt med tid för att analysera förslaget har visitationszonerna fått en rad kuddar som förbättrar dem. De får exempelvis vara i max två veckor och det åligger polisen att detaljerat dokumentera insatserna för att de i efterhand ska kunna granskas.
”Risken med zonerna är att man i utsatta områden minskar tilltron till svensk polis bland personer man behöver fortsätta bygga goda relationer till.”Johanna Grönbäck
Det är en föredömlig hantering och diskussion, även om man tycker att åtgärden i sig är tveksam. Den är därför väsensskild från snarlika verktyg som föreslås och har införts – men i det digitala rummet.
Den fysiska muddringen är förstås annorlunda än den digitala. Frågan är om den inte är mildare. Det är händer som söker igenom din kropp, dina fickor och din bil. Den digitala muddringen söker igenom var du varit, vilka du kontaktat, vad du har skrivit, sökt på och vad du gör på olika användarkonton. Den är ögon på ditt inre liv och dina relationer.
I det digitala rummet finns ”preventiv” avlyssning, dataavläsning och övervakning av elektronisk kommunikation. Det är flera sorters visitationer som kan göra en omfattande muddring av en enskild människa. I den fysiska visitationszonen ser du vem som muddrar dig, och den som muddrar ser din reaktion. Det bygger relation som kan skapa spärrar.
Det finns inte för de digitala visitationerna. Och där har debatten varit betydligt tystare, trots remissinstansernas kritik.
Visitationszonerna har till fördel att de är fysiska och därmed lättare att greppa som koncept. De digitala visitationerna är tekniska och omhuldade av krångliga ord. Kanske är den svenska debatten och nyhetsbevakningen inte fullt så tekniskt bevandrad som självbilden gör gällande. Man har inte hängt med i krökarna och svängarna. Så lämnas analysen och debatten därhän.
Snabbt kör vi förbi de förbättringsförslag som hade kunnat komma av diskussion. Rör på påkarna, skynda dig, skynda dig!
