Nadim Ghazale: Visitationszoner riskerar att skada tilliten till polisen
Många av de nya lagarna och verktygen som polisen redan har fått eller ska få tillgång till är nödvändiga med tanke på antalet grovt kriminella och det grova våldet som drabbar landet. Men vi befinner oss vid en kritisk tipping point där åtgärderna för att bekämpa kriminaliteten börjat slå över mot att faktiskt riskera att skapa ännu mer kriminalitet och otrygghet i framtiden.
Nadim Ghazale
är före detta polis, föreläsare, Boråsambassadör 2021 och verksamhetschef nattvandring.nu.
Anledningen till det är att människor snart inte kommer stå lika inför lagen utan kommer tvingas leva under begränsade friheter och underkasta sig tvångsåtgärder. Kriterierna? Av allt att döma är det bostadsområde, klädstil och/eller utseende.
Visitationszonerna, eller säkerhetszonerna som regeringen smidigt döpt om dem till (vem vill inte ha säkerhet liksom), har fått skarp kritik av både Justitiekanslern och Lagrådet. Förslaget i sig riskerar att göra mer skada än nytta i framtiden.
Det finns gott om kunskap kring vad stigmatisering, utanförskap och minskad samhällstillit spelar för roll för en persons benägenhet att hamna i kriminalitet. Det finns även en kriminologisk teori som heter stämplingsteorin som kortfattat menar att du blir såsom du blir behandlad.
Många poliser anser inte att denna lag behövs, oavsett vad politikens budskap utåt är. Polisförbundets undersökning från 2022 påvisade att 63 procent av Sveriges poliser inte ansåg att denna lag var nödvändig. Troligtvis anser de, precis som jag, att polisen redan idag har den breda möjligheten att visitera när det är skäligt och påkallat. Jämförelsen med Danmark är irrelevant då den danska polisen inte har samma möjligheter via sin polislagstiftning.
”Jag litar på svensk polis. Men jag litar inte på vad alla nya tvångsåtgärder med vaga formuleringar riktade mot vissa grupper kommer göra med uppfattningen om svensk polis.”Nadim Ghazale
Dessutom vet poliser som ser sitt uppdrag som att värna demokratin och skydda svenska medborgare att stigmatiseringen riskerar att skada tilliten till dem. Det skulle göra deras jobb svårare. Dessa poliser jobbar dagligen med förtroendeskapande och relationsskapande arbete, deras arbetssätt kommer troligtvis inte ändras. Men de vet också att förtroende som de ägnat flera år att bygga upp är så skört att det enkelt kan raseras.
Jag litar på svensk polis. Men jag litar inte på vad alla nya tvångsåtgärder med vaga formuleringar riktade mot vissa grupper kommer göra med uppfattningen om svensk polis. Brottsförebyggande rådet och Justitieombudsmannen menar att förslaget riskerar att leda till diskriminering av människor med utländsk bakgrund. Detta är en fråga som polisen tampats med länge och även fått kritik för. Det är något som ska tas på allvar och motverkas istället för att förstärkas. Diskrimineringsombudsmannen går ännu längre och säger nej till förslaget, som man menar kan leda till ”etnisk profilering som inte är sakligt motiverad och därför utgör diskriminering.”
När en läkare skriver ut mediciner förhåller hen sig alltid till balansgången mellan effekten på sjukdomen och biverkningarna som följer. Precis på samma sätt kan man se på mycket av den nya lagstiftningen som rullas ut med fokus på hårdare tag. För ska ställas emot och det ska ske med proportion och noga avvägning. Regeringen har i detta fall landat fel i sin bedömning. Jag hoppas att de är ödmjuka och lyhörda inför de invändningar och kritik som framförts av tunga institutioner och organisationer.
