Sten Tolgfors: Vinst är företagandets grund
Att flera partier vill förbjuda vinst i friskolor, men nu också i alla välfärdsföretag är välkänt. Friskolornas villkor är viktiga, men inte ämnet för denna text. Istället handlar den om vad det betyder när själva grunderna för företagande i Sverige ifrågasätts.
Sten Tolgfors
är före detta försvarsminister och handelsminister (M). Numera verksam som konsult.
Vinst beskrivs som att pengar otillbörligt tas från någon annan, inte som att vinst uppkommer när värdeskapande företag drivs framgångsrikt och effektivt. Vinst ses inte som avkastning på insatt kapital, ej heller som ersättning för risktagande. Ränta på ett tryggt banksparande är accepterat, men avkastning för den som riskerar sina pengar genom investeringar i företagande anses fel.
Vinst beskrivs som oförenligt med kvalitet, trots att vinst långsiktigt inte går att förena med bristande kvalitet. Företaget kommer då inte anlitas.
Att företag gör vinst på skattepengar sägs vara fel, trots att offentlig upphandling från privata företag är en av landets största ekonomiska sektorer. 2018 var den offentliga upphandlingen 782 miljarder kronor, nära 80 000 kr per svensk, eller en femtedel av landets BNP. Företag i offentlig upphandling gör vinst på skattepengar. Ska den stoppas? Hur skulle kommuner, regioner och myndigheter då klara sig? Ska alla tjänster börja utföras i offentlig regi? Ska staten producera de varor den själv behöver?
Vinst är nödvändigt för sunda, växande och jobbskapande företag.
Företagande är också en frihetsfråga, för den som har en idé, eller vill göra saker annorlunda än andra aktörer.
”Vinst är nödvändigt för sunda, växande och jobbskapande företag.”Sten Tolgfors
Att driva verksamheter i företagsform är inte ett sätt att kringgå regler, tvärtom arbetar företag på regelstyrda marknader.
Det lanseras bankskatt, eftersom bankerna sägs ha möjlighet att betala mer, liksom skattehöjning på privat sparande via ISK och förmögenhetsskatt, som slår mot sparande och företagande.
Men företag behöver förutsägbarhet och också där hotas företagsamhetens grunder. Energiförsörjningen svajar och elpriserna skenar. Miljötillstånd drar ut på tiden och både processerna i sig och negativa beslut hotar centrala sektorer som landets cementproduktion, gruvor och koldioxidneutral stålproduktion, liksom kärnkraft då besked om förvaring av utbränt bränsle saknas.
Det behövs en miljömålshierarki, där många mål är viktiga, men inget viktigare än klimatet. Staten borde vid miljöprövningar tala med en sammanvägd röst. Idag har ett stort antal myndigheter ansvar för att driva just sina aspekter vilket leder till brist på helhet och prioriteringar. För företag blir det mycket resurskrävande att hantera åratal av juridiska processer. Det ger osäkerhet kring cement, el och gruvdrift, då också existerande verksamhet omprövas då tillstånd för framtiden söks.
Kring vinsterna och synen på företagande som välståndsskapande kraft är den politiska splittringen djup. Att dagens system för miljöprövningar ger oavsedda effekter verkar många partier dela. Se bara hur regeringen tvingats hasta fram temporära lagar för att rädda landets cementproduktion. Men gällande vad som ska göras åt saken finns få förslag framme.
Företagandet bär Sveriges välstånd. Det är Sveriges mest underdiskuterade fråga.
