Kajsa Kettil: Vilken framtid har vi valt åt EU:s alla barn?

Då var orden teoretiska och motsatsen främmande. Tre år senare visade Ryssland att varken fred eller frihet kan tas för givet i Europa.

I år såg jag fram emot att få ge tioårsversionen av en lektion i valkunskap. Så blev det inte. Hon valde att hjälpa till som funktionär på en hästtävling i stället. Så när jag röstade stod hon i stallets kafé och tog emot beställningar, gräddade våfflor och klappade förbipasserande hundar – bestämde själv över sin tillvaro och levde sitt liv i samma trygghet som större delen av Europas barn.

Efter söndagens val till Europaparlamentet ställer sig sannolikt många föräldrar från unionens medlemsländer frågan vilken framtid de vuxna EU-medborgarna har röstat fram.

Det färdiga valresultatet väntas först sent på söndagskvällen, men redan vid 18-tiden kom de första tecknen på att prognoserna verkade stämma: Tyskland var tidigt att presentera en vallokalsundersökning, och att tyska AFD ökar jämfört med förra EU-valet ligger i linje med de opinionsundersökningar som har spått framgång för unionens högernationalistiska partier.

AFD är visserligen rätt ensamt för tillfället efter att partiet kastades ur partigruppen ID, detta som en konsekvens av ett uttalande av AFD-politikern Maximilian Krah där han bagatelliserade SS-soldaters handlingar under Nazityskland. Då fick franska Nationell samlings Marine le Pen nog och såg till att den tyska samarbetspartnern åkte ut. Nu spekuleras det om det kan leda till att ytterligare en högernationalistisk partigrupp kan bildas.

Även nämnda Nationell samling i Frankrike såg på söndagskvällen ut att öka jämfört med förra valet och utklassa president Macrons parti, vilket fick Macron att överraskande utlysa nyval.

När Europaparlamentets talman presenterade en valprognos vid 20.30-tiden kom dock en ljusglimt: Den konservativa gruppen EPP, där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår,håller ställningarna och förblir parlamentets största partigrupp. Om det innebär att det även fortsättningsvis går att samarbeta mellan partigrupperna närmast mitten återstår att se, men det sätter åtminstone press på alla seriösa partier att välja samarbete framför konfrontation.

När sedan det svenska valresultatet kom strax efter 23 höjdes sannolikt ett och annat svenskt ögonbryn. Spekulationerna har gällt om M eller SD skulle bli näst största parti efter S, men såväl vallokalsundersökningen som valresultatet visar ett tydligt övertag för M som ökar med 0,7 procentenheter och landar på 17,5 procent.

Störst ökning fick V som går framåt med 4,2 procentenheter till 11 procent. Störst uppmärksamhet får dock faktumet att MP glider förbi SD och blir tredje största parti med 13,8 procent. SD får nöja sig med 13,3 procent, vilket är betydligt lägre än väntat.

Och så har vi Liberalerna, som än en gång lyckas kravla sig över fyraprocentsspärren och behåller sin parlamentariker Karin Karlsbro.

I Sverige är vi så klart intresserade av det svenska valresultatet, konstigt vore det annars. Samtidigt utgör Sveriges 21 mandat en begränsad del av parlamentets totalt 720 platser. Därför får det större konsekvenser hur det går i folkrika länder med många parlamentsplatser som just Tyskland och Frankrike, men även Spanien, Italien och Polen.

Oavsett hur det exakta valresultatet ser ut är en sak säker: Den kommande tiden väntar ett politiskt spel där partigrupper ska formas och nya samarbeten bildas. Under tiden hänger flera frågor i luften:

Hur kommer EU att utvecklas under de kommande fem åren? Kommer den liberala demokratin orka stå emot såväl ett aggressivt Ryssland som autokratiska ambitioner från EU-parlamentets populistiska högerkant?

Och hur blir det för våra barn, kommer fred och frihet att vara lika självklara under deras uppväxt som de varit för oss?