Jesper Strömbäck: Vikten av saklig och korrekt information borde även gälla politiker
Tyvärr finns det ett betydande avstånd mellan ideal och verklighet. Den politiska journalistiken brister bland annat genom att ägna sig allt för mycket åt det politiska spelet och allt för lite åt sakpolitiken, att granska sakliga förhållanden i verkligheten, och att granska sanningshalten i vad politiker och andra hävdar. Allt för ofta reducerar den sig själv till mikrofonhållare åt politiker och andra nyhetskällor, som förmedlar vad de säger men utan att granska om det som sägs stämmer överens med vad evidens visar.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Ett ännu större problem är dock att ledande politiker (troligen allt oftare, även om det saknas undersökningar av förändringar över tid) sprider falsk och missvisande information. Och det gäller inte bara Sverigedemokraterna, vars retorik alltid präglats av falska och missvisande påståenden om verkligheten. Numera gäller det även de så kallade statsbärande partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna.
Ett exempel handlar om när statsminister Ulf Kristersson nyligen försökte så tvivel om att invandrade skulle präglas av en bristande försvarsvilja av Sverige. Detta stämmer dock inte överens med verkligheten. Som statsvetaren Gina Gustafsson har visat är fakta att studier visar att invandrade präglas av en lika hög eller högre försvarsvilja än infödda. Ändå försöker statsministern på klassiskt högerpopulistiskt vis skapa bilden av ett ”vi” (infödda) och ”dom” (invandrade), som saknar stöd i evidens.
”Nu är det högsta politiska mode att framställa invandring som ett problem, men fram till den så kallade flyktingkrisen stod alla partier utom det evigt invandrarfientliga SD bakom en liberal och humanitär invandringspolitik.”Jesper Strömbäck
Ett annat aktuellt exempel handlar om debatten mellan M och S där båda anklagar varandra för att vara ansvariga för den förhållandevis öppna och humanitära invandringspolitik som Sverige hade fram till 2016. Nu försöker båda partier framställa det som om de alltid har varit för en stram invandringspolitik medan de anklagar det andra partiet för att ha lagt grunden för den så kallade flyktingkrisen 2015–2016. Men båda sprider här falsk och missvisande information. Båda partierna stod tidigare för en mycket mer öppen och humanitär invandringspolitik, och båda har därför ett ansvar. Nu är det högsta politiska mode att framställa invandring som ett problem, men fram till den så kallade flyktingkrisen stod alla partier utom det evigt invandrarfientliga SD bakom en liberal och humanitär invandringspolitik.
Detta vet både S och M. Ändå sprider de falsk och missvisande information, och fler exempel skulle kunna tas. Det får mig att önska att den lag som reglerar villkoren för kommersiell marknadsföring också gällde politisk marknadsföring. Enligt den är det nämligen förbjudet att ägna sig åt ”aggressiv marknadsföring” och att ”använda felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande”. Att den information som sprids är saklig och korrekt borde inte vara mindre viktigt när det gäller den för demokratin så centrala politiska debatten än när det gäller den kommersiella sfären.
