Stig Fredrikson: Vi ser redan en trötthet inför kriget
Nästan ett halvår efter det ryska anfallet dominerar kriget i Ukraina inte längre nyhetsförmedlingen hos oss. Visserligen får vi nästan dagligen rapporter om striderna mellan ryska och ukrainska förband i södra Ukraina.
Stig Fredrikson
är före detta utrikeskorrespondent och utrikeskommentator i SVT.
Men redan märks en viss trötthet i rapporteringen. Efter ett tag orkar inte ens de största nyhetsredaktionerna hålla trycket uppe. Naturligtvis betyder det att de ryska krigsförbrytelserna i Ukraina får mindre uppmärksamhet.
Minst lika oroväckande är tecknen på trötthet också i det västliga stödet till Ukraina. Visst skickas det fortfarande vapen från EU och USA till den ukrainska krigsmakten, och visst upprätthålls fortfarande de hårda sanktionerna mot Ryssland. Men mer och mer riskerar oron för en energikris i vinter att spräcka enigheten i västlägret.
För att sanktionerna mot den ryska ekonomin ska få effekt, måste beroendet av import av rysk gas till EU hela tiden minska. Det är ju inkomsterna från exporten av olja och gas som finansierar de ryska övergreppen i Ukraina. Men om exempelvis Tyskland snabbt skär ned sin gasimport från Ryssland, kanske de tyska hushållen måste frysa i vinter, samtidigt som den tyska industrin får svårt att hålla produktionen i gång.
I det här läget måste EU-ländernas ledare ha modet att säga till sina folk att ”vi måste vara beredda att ta på oss kostnaderna i vinter” för att hålla uppe trycket mot den ryska ekonomin. Ju längre tiden går desto kännbarare blir effekten av sanktionerna mot Rysslands ekonomi. Vi måste alla, i solidaritet med Ukraina, inse att Rysslands behov av att fortsätta sin gasexport är större än vårt behov av bekvämlighet i vinter. Samtidigt måste en enig västvärld fortsätta att leverera både militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina.
”Mer och mer riskerar oron för en energikris i vinter att spräcka enigheten i västlägret.”Stig Fredrikson
För Vladimir Putin och den ryska ledningen kommer inte att ge upp i Ukraina, trots att ”den militära specialoperationen” inte alls har blivit den snabba framgång som Putin utlovade för sex månader sedan.
”Putin kommer inte att stoppa förrän han blir stoppad”, skrev Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba nyligen. Han menade att enda sättet att få ett slut på den ryska aggressionen är att Ryssland besegras.
Det verkar inte sannolikt inom överskådlig tid, eftersom Putin är inställd på ett långdraget krig.
Vi måste inse att för Vladimir Putin handlar kriget i Ukraina egentligen om en existentiell kraftmätning mellan Ryssland och hela västvärlden. I hans förvridna världsbild var det ju väst som startade kriget i Ukraina. I ett tal till det ryska parlamentet den 7 juli sade Putin att väst vill ”utsträcka sin totalitära liberalism” till Ukraina, på bekostnad av Rysslands intressen. Men, fortsatte Putin, ”de kommer att förlora, eftersom detta är början på ett radikalt sammanbrott för den USA-ledda världsordningen”.
I klartext betyder det att Putin anser sig utkämpa ett krig mot västvärlden i Ukraina. Men, tillade han i hotfulla ordalag, ”vad alla bör känna till, är att vi på det hela taget inte har börjat något på allvar ännu”. Kan det bli tydligare att Putin inte kommer att stoppa förrän han blir stoppad? Genom att försvara Ukraina försvarar vi också våra demokratiska samhällen mot Putins imperieplaner.
