Jesper Strömbäck: Varken Turkiet eller Ungern är riktiga demokratier
Trots det förbigicks en av förra veckans viktigaste rapporter, full med negativa fakta, med närmast total tystnad.
Rapporten det handlar om är den årliga rapporten från forskningsinstitutet V-dem, i vilken de undersöker demokratins tillstånd och utveckling världen över. I dessa analyser, som bygger på en omfattande empiri, skiljer man mellan två typer av auktoritära och två typer av demokratiska styren.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
De auktoritära typerna är stängda respektive elektorala autokratier (eller diktaturer). En viktig skillnad är att det hålls val i elektorala autokratier, men de är inte rättvisa, de demokratiska fri- och rättigheterna är kraftigt inskränkta, rättsväsendet är politiskt styrt, och valprocesserna manipuleras på olika sätt. Iran är ett bra exempel.
De två typerna av demokratiska styren är elektorala respektive liberala demokratier. Den mest demokratiska typen är den liberala demokratin, med dess respekt för centrala demokratiska fri- och rättigheter och institutioner som bland annat yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, oberoende rättsväsende och likhet inför lagen. I elektorala demokratier hålls också val, men det råder olika begränsningar av de demokratiska fri- och rättigheterna och institutionerna.
Den dåliga nyheten är att utvecklingen under de senaste decennierna har gått kraftigt tillbaka. Enligt V-dem har de globala demokratiska framstegen under de senaste 35 åren nu utraderats, och 2022 levde 72 procent av världens befolkning i någon form av autokratiska, icke-demokratiska styren. För första gången på två decennier finns det också fler stängda diktaturer än liberala demokratier, och numera lever endast 13 procent av jordens befolkning i en liberal demokrati. Det kan jämföras med att 28 procent lever i diktaturer.
”Den dåliga nyheten är att utvecklingen under de senaste decennierna har gått kraftigt tillbaka.”Jesper Strömbäck
Bakom dessa förändringar ligger – ofta gradvisa – försämringar av demokratiska fri- och rättigheter. Enligt rapporten försämrades exempelvis yttrandefriheten i 35 länder under 2022, samtidigt som censur och regeringskontroll av medierna försämrades i 47 länder och förtrycket av frivilligorganisationer i 30 länder.
I det här sammanhanget kan det vara värt att påpeka att Turkiet, trots påståenden om motsatsen från bland annat utrikesminister Tobias Billström, inte är en demokrati. Det är en elektoral autokrati. Detsamma gäller Ungern, som diverse politiker nu svansar för i sin strävan efter att få deras godkännande av Sveriges Natoansökan. Illavarslande nog har demokratin i Grekland också försvagats, och räknas inte längre som en liberal demokrati.
Som demokrat finns det därför starka skäl att vara orolig. Det gäller även för demokratin i Sverige. Än så länge står den stark, men det är inget som kan tas för givet. Särskilt inte med tanke på att regeringen har gått till sängs med det auktoritära SD och att vi även här ser ökade verbala attacker mot bland annat rättsväsendets, mediernas, kulturens och akademins oberoende. Allt detta följer ett alltför välbekant mönster från andra länder. Det, om något, borde vara en negativ nyhet värd att uppmärksammas brett av medierna.
