Varför investerar vi inte mer i vården istället?
Systemtekniker och ingenjörer tjänar ungefär 30% mer under sin livstid än barnmorskor, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor med motsvarande utbildningsnivå. Jämförelsevis tjänar fastighetsbiträden i genomsnitt 27.000 i månadslön, medan vårdbiträden tjänar ungefär 23.000.
Regeringen har tillsatt en kommission för jämställda livsinkomster som har i uppdrag att utreda just löneskillnader mellan kvinnor och män. I dagarna publicerade de en delredovisning av det uppdrag de fått av regeringen. Rapporten berör hur offentliga stöd fördelas mellan kvinnor och män. Den tar även upp myndigheters vägledning ur ett jämställdhetsperspektiv.
Varför lönar det sig inte att jobba med människor? Det korta svaret på detta brukar vara att det ekonomiska systemet inte belönar det som inte genererar pengar. Omvårdnad är en kostnad för samhället medan tekniska yrken är en tillgång i och med att de skapar fler tillgångar.
Rapporten lyfter att kvinnor stannar hemma med sina barn i större utsträckning som ett exempel på problem som går att åtgärda. Utredningen visar att detta drar ned kvinnors generella lönenivå och man vill därför försöka åtgärda detta. Kommissionen vill att regeringen ska ge myndigheter i uppdrag att tydligare vägleda människor mot mer jämställda val.
”Varför lönar det sig inte att jobba med människor? Det korta svaret på detta brukar vara att det ekonomiska systemet inte belönar det som inte genererar pengar.”
Denna sociala ingenjörskonst grundar sig i en tro på att jämställdhet byggs genom att ovanifrån styra människors vardag. I vården arbetar mest kvinnor. Bland sjuksköterskor är 88% kvinnor. Löneskillnader mellan män och kvinnor är ett faktum och i vissa fall ett strukturellt problem, men vi ställer ofta fel frågor. Istället för att få kvinnor att välja mer som män, för att de ska tjäna mer pengar, bör vi istället investera mer pengar i de yrken där kvinnor redan jobbar. Att investera i omvårdnad är att investera i ett samhälle som ska hålla på sikt.
Detta betyder inte att det inte finns manliga sjuksköterskor eller kvinnliga ingenjörer – tvärtom – och i Sverige står det människor fritt att välja båda. Det är en historisk landvinning för kvinnor i det moderna samhället. Men när det slår över i att kvinnor förväntas välja de manliga yrkena, för att på så sätt jämna ut löneskillnaderna, riskerar vi istället att få ett samhälle där människors val underordnas kollektivets förväntningar.
Vi tjänar på att investera i mjuka värden, att uppfostra nästa generation, att vårda de som gått före. Coronapandemin har lärt oss att vi inte kan separera mjuka områden från resten av samhället. Sjukdom och mänskligt lidande smyger sig in i det ekonomiska kugghjulet och påverkar det. Ett jämställdhetsarbete bör fokusera mindre på att styra människors vardagsliv och mer på vilka värden samhället väljer att investera i.
