Värdera yttrandefriheten
Kyrkans Tidning (13/2) kunde nyligen rapportera om en tvist i Mölndals kommun där de båda lagarna ställdes mot varandra. Bakgrunden var att man vid Streteredsskolan inlett ett nära samarbete med en präst som med tiden kommit att fungera som ett slags skolpräst. När denne präst undertecknade ett upprop på internet mot kyrklig välsignelseakt av homosexuella reagerade dock skolans rektor genom att avsluta deras samarbete. Kommunens barn- och omsorgsnämnd ställde sig för övrigt bakom rektorns beslut.
Men rektorns agerande anmäldes till Justitieombudsmannen (JO) som hävdade att skolans rektor handlat fel. JO ansåg sammanfattningsvis att prästen använt sin grundlagsfästa rätt att yttra sig. Vidare går det inte utifrån signaturen på nätet att fastslå om han har en negativ inställning till homosexuella. Det går heller inte att dra någon bestämd slutsats om prästens agerande har haft någon påverkan på hans verksamhets- utövning. Därför anser JO att rektorn kränkt yttrandefriheten.
Frågan är principiellt mycket intressant. Vad får personalen på landets skolor tycka utan att det strider mot skolans värdegrund? Och när anses religiösa eller politiska åskådningar gå ut över själva yrkesutövningen? Dessa frågor kan appliceras på många situationer.
Det har exempelvis förekommit att sverigedemokrater sparkats från fackliga uppdrag. Men får en aktiv sverigedemokrat undervisa som gymnastiklärare? De flesta rektorer skulle säkert anse att personens människosyn strider mot skolans grundläggande värderingar. Men kan man verkligen anse att de politiska åsikterna påverkar yrkesutövningen i negativ riktning? Det är långt ifrån säkert.
JO gjorde rätt i att gå emot rektorn och barn- och omsorgsnämnden. När det är frågan om brott mot grundlagen bör bevisbördan läggas på anmälaren. Om diskrimineringsombudsmannen fått avgöra frågan hade utfallet dock säkert blivit annorlunda. Yttrandefriheten måste skyddas, och den gäller även för präster med politiskt inkorrekta åsikter.
Ledarredaktionen