Välkommet helhetsgrepp på diskriminering
Vi andra ser dock bara fördelar med att dagens fyra: Jämo, Homo, DO (Diskrimineringsombudsmannen) och HO (Handikappombudsmannen) slås samman till en diskrimineringsombudsman.
En sammanslagen myndighet eliminerar ju möjligheten att driva politiska särintressen som bland annat Jämo gjorde under Claes Borgströms ledarskap. Föga förvånande var också Borgström motståndare till förslaget när diskrimineringskommittén först lade fram det.
Igår aviserade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni även att dagens sju regelverk om diskriminering kommer att ersättas av ett. Samtidigt skall grunderna för diskriminering utökas med könsidentitet (gäller transsexuella) och ålder som läggs till kön, etnicitet, religion, funktionshinder och sexuell läggning.
Det finns flera skäl att välkomna en gemensam myndighet och en gemensam lagstiftning. Man kan dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. Dessutom medför det rationaliseringsvinster att alla samlas under ett tak istället för att sitta utspridda över Stockholms innerstad.
Men viktigast är förstås den mänskliga aspekten. För den enskilde blir det rimligtvis enklare att få reda på sina rättigheter om de är samlade på en plats i lagen. En sammanslagen myndighet får dessutom en annan kraft och tyngd och det blir en enklare struktur. Och vad är egentligen meningen med att skilja mellan olika sorters diskriminering?
Enligt den nya diskrimineringslagen införs böter mot den som kränker. Förhoppningsvis kommer det att gå snabbare att driva ett ärende enligt den nya ordningen. Däremot är det inte säkert att böter fungerar i preventivt syfte, som Sabuni hävdar. Det beror på vilken prioritet dessa frågor får hos polis och domstolsväsende.
Lite på marginalen underlättar den nya diskrimineringslagen även för företagare som får något färre regler att ta hänsyn till. Alltid något i en process som för övrigt går mycket långsamt.
Ledarredaktionen
