Våldet har blivit en trend
Efter bara tre omgångar har det rapporterats om ett flertal sammandrabbningar mellan klubbarnas supportrar i Göteborg, Jönköping och Borås. Det handlar numera inte bara om våld i samband med klassiska högriskmatcher som IFK Göteborg mot Djurgården. Det verkar som om snart sagt varje allsvenskt lag håller sig med en klick bråkstakar som följer med laget, dessvärre även IF Elfsborg.
Våldet i anslutning till arenan – men oftare långt därifrån och kanske inte ens på matchdag – har spridit sig. Det har blivit till en samhällstrend som inte bara lockar till sig de inbitna fansen utan även unga män som vill slåss. Även kriminella lockas till miljöerna. Det finns inga grindvakter mot allmänna våldsverkare, gränserna är flytande. Så har också våldet som sägs utövas i lagets namn på sina håll helt frikopplats från fotbollen.
För en oinvigd är det svårt att förstå vad det är som får en person att slå och sparka en helt främmande människa som man inte har något otalt med, men de psykologiska förklaringarna finns förstås där. Den enskilde svage blir en del av en kollektiv stark kraft, man bekräftas genom att vara en del av gänget. Adrenalinkicken och ruset från att utsätta sig för fara och utöva våld är något som lockar.
Det är verkligen primitiva mänskliga mekanismer som sätts i rörelse. Förklaringen till de så kallade firmorna skiljer sig på så sätt inte från andra våldsamma gäng förutom inslagen av fotboll och en viss klädstil.
Ett sätt att stoppa detta meningslösa våld är att finna andra aktiviteter för de ungdomar som slåss.
Polisen och klubbarna har i stort sett lyckats bekämpa våldet inne på arenorna. Den nya huliganlagen ger också ordningsmakten fler verktyg att jobba med. Polisen ska på tips från klubbarna exempelvis kunna stänga ute våldsverkare från matcher. Det är ett bra och kännbart straff. Om kända våldsverkare tvingas infinna sig hos polisen på matchdag borde det medföra mindre våld i direkt samband med matcher och i förlängningen även lägre kostnader för polisinsatser.
Det är viktigt att ringa in slagskämparna och straffa dem, inte låta de skärpta reglerna gå ut över den fotbollsälskande publiken som bara är där för sportens skull. Ska man verkligen behöva lägga matcherna klockan ett på en söndag för att minska risken för bråk? Innebörden blir ju att den breda massan, som alltid sköter sig, tvingas rätta sig efter mobben.
Det gäller att hitta en balansgång som inte tar död på atmosfären men där våldsverkarna hålls borta.
Däremot verkar det vara en närmast omöjligt att förhindra de andra sammandrabbningarna. Polisen kan förstås bli bättre på att spana på gängen och förhindra dem från att mötas, men hur stoppa unga män från att samlas i grupp och slåss? Ansvaret landar både hos samhället och inte minst huliganernas föräldrar.
Ledarredaktionen
