Mikael Hermansson: Vägen bort från SD-dominans kan börja i regionen
Efter valet 2010 gjorde jag för BT:s räkning en reportageresa i ett antal europeiska länder för att spegla reaktionerna på att Sverigedemokraterna kravlat sig över fyraprocentspärren och tagit sig in i riksdagen. Reaktionerna på den svenska valutgången bland belgiska statsvetare och historiker, hos nederländska och tyska tankesmedjor präglades dock alls inte av förvåning. Istället var det med ett stänk av bitande ironi som René Cuperus, ledare för en vänstersmedja med fäste i Haag, konstaterade att även ett land som gärna berömde sig för att socialpolitiskt vara ”bäst i klassen” kunde råka ut för att väljarna kunde bita den hand som sade sig föda dem.
Mikael Hermansson
är tidigare politisk redaktör på BT.
Efter ett tiotal intervjuer stod det klart att Sverigedemokraternas inträde i politikens finrum inte var grejen, utan snarare det svenska antagandet att främlingsfientliga stämningar som organiserade sig politiskt aldrig skulle kunna utgöra en kritisk massa. Verkligheten hade hunnit ikapp den svenska självbilden.
En ljuspunkt noterades dock – Sverige hade i Fredrik Reinfeldt en statsminister och moderatledare som lovade att under inga omständigheter samarbeta med SD.
”Det tog bara tolv år för oss att hamna här.”Mikael Hermansson
I oktober 2010 dök ett yrvaket grabbgäng upp i riksdagen under ledning av Jimmie Åkesson och med boråsaren William Petzäll som partigruppens ”golden boy”. Idag har grabbgänget blivit landets näst största parti.
Åkesson kan kalla sig kungamakare – om än inte given som statsministerkandidat – men kan diktera det mesta som en högerregering med Moderaterna och Kristdemokraterna kan vilja ta för sig. Bli heller inte förvånad om landets näste talman blir Björn Söder, en gammal frontkämpe i partiet som återkommande gjort gällande att judar inte är svenskar.
Det tog bara tolv år för oss att hamna här.
Reinfeldteran är över. M och KD har bytt fot. Idag går de i god för allt som SD har för sig.
Men istället för att ännu en gång rada upp synonymer till ”ryggradslöst” kan jag konstatera att det inte bara är mörker som väntar. Kanske kan det faktum att SD nu är näst största parti snarare lösa upp en gammal knut: Den traditionella höger-vänsterdimensionen i svensk politik behöver inte längre nödvändigtvis ha sitt starkaste fäste i just Moderaterna.
Det är nog försent nu, efter att Miljöpartiet under tisdagen deklarerat att de lämnar den grönblå majoritet som styrt i Väst under mandatperioden med hänvisning till M:s och KD:s SD-nära retorik. Men det går att göra en liten tankelek: Om det viktigaste för M i regionpolitiken – där partiet fortfarande är näst störst – inte är att till varje pris kopiera den hållning till SD som dominerar på nationell nivå, vad hade då hindrat en tänkande och klok politiker som Lars Holmin (M) från att åtminstone ta initiativ till att diskutera ett samarbete med Socialdemokraterna?
Lite synd är det allt. Vägen bort från ett läge där SD kan dominera det politiska landskapet till höger kunde ha börjat i Västra Götalandsregionen.
