Annons

Per Schlingmann: Vad kommer efter globaliseringen?

Det finns tre scenarier om vad som kan komma efter att idén om globaliseringen dessvärre har kraschat.
Per Schlingmann
Gästkrönika • Publicerad 26 november 2023
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
USA:s president Joe Biden och Kinas Xi Jinping möttes nyligen i USA. Två exempel på länder som kan utgöra oligoner i framtiden.Foto: Doug Mills

År 1992 publicerade den amerikanska statsvetaren Francis Fukuyama boken ”The end of history and the last man”. Boken blev en bestseller och fick stort genomslag. Tesen som Fukuyama drev var att de öppna liberala marknadsekonomierna hade vunnit. Vi kunde nu vänta oss att land efter land skulle frigöras och bli öppna demokratier. Det var enligt författaren slutet på historien som vi känner den. Han fångade dåtidens tidsanda: vi går mot total globalisering och en kraftigt stigande världshandel.

Dagens krönikör

Per Schlingmann

växte upp i Borås och är före detta partisekreterare för Moderaterna. Jobbar i dag som framtidsspanande föreläsare, författare, rådgivare inom näringslivet och medverkar även i TV 4:s nyhetspanel.

Under dessa år – och fram till 2020 – skulle vi kanske komma att uppleva den bästa tiden i mänsklighetens historia utifrån ekonomi och geopolitisk stabilitet. Räntan passerade noll och fortsatte nedåt, tillväxten kändes evig och tre miljarder människor reste sig från fattigdom.

Annons

Seriösa diskussioner fördes om att FN:s definition av fattigdomsgränsen måste ändras.

Snart skulle vi annars inga fattiga ha. En enastående ekonomisk våg rullade runt vår jord och tog det mesta med sig.

Sedan vet vi alla vad som hände. Pandemin 2020, följt av Rysslands invasion av Ukraina 2022. Låt oss därtill lägga till accelererande polarisering och insikten om att klimatet håller på att förvandlas från vän till fiende. Chat GPT4 som lanserades våren 2023 travar in på det område vi alltid trott varit människans eget: intelligens. De flesta är nog idag överens om att världen stöps om i grunden och att idén om globalisering har kraschat.

Frågan är då vad vi har framför oss. I boken Momentum som jag författat tillsammans med Kjell A Nordström introducerade vi idén om att globaliseringen bryts upp och ersätts av det vi kallar oligoner – värderingsstyrda regioner. Ordet oligon betyder några få och vad vi kanske kommer att få se är att det blir några få oligoner som bestämmer snarare än många nationer. Vi ser redan hur vi i Sverige sluter oss till vår egen värderingsstyrda del av världen och det gäller såväl säkerhetspolitik och handel som resande, försörjningskedjor och internetplattformar. Vi är en del av väst – Europa, USA, Japan, Sydkorea, Australien etc. Samtidigt ser vi hur Kina, Indien och Ryssland försöker etablera sig som egna oligoner. Men som alltid mitt i en omdaning är det stor osäkerhet. Vart tar Mellanöstern, Afrika och Sydamerika vägen?

”Vi kan konstatera att det ser dystert ut för idén om globalisering.”
Per Schlingmann

Detta, att vi rör oss mot oligoner, är ett scenario – eller en bild – av en möjlig framtid. Samtidigt finns det naturligtvis fler.

Ett alternativ kan bli att vi vänder oss inåt och åter fokuserar på nationalstaterna. Detta är något vi ser tydliga tecken på i många länder. En sådan utveckling skulle kunna innebära mer av gränser, protektionism, nationalism och att EU utvecklas till att ha flera olika lager av medlemmar. Klimatomställningen skulle rimligtvis bli lidande och den militära upprustningen sannolikt omfattande. Ett gammalt lapptäcke av nationer som många fortsatt känner igen sig i. En på många sätt hård värld. Små länder skulle till exempel lida mer än större eftersom de inte har stora egna hemmamarknader och branscher.

Ett annat scenario vore att vi går mot en ny typ av globalisering med andra förtecken än vad vi tidigare har upplevt; där de planetära gränserna står i centrum. När klimatet går från vän till fiende blir tvingas vi prioritera om. Inte för att vi vill, utan för att vi måste. I det här scenariot kommer vi att se en global kamp om naturresurser och tävlan i grenar som elektrifiering, CO2-infångande och energiforskning. I det här scenariot finns insikten om att omställningen kräver samarbete. Ingen kan, orkar eller vågar ensam gå upp emot en fiende som hotar hela vår existens. I detta scenario måste antagligen USA, Kina, Europa och Indien enas och driva denna utveckling.

Vi kan konstatera att det ser dystert ut för idén om globalisering. Som jag ser det är utvecklingen mot oligoner den mest troliga, vad tror du?

Annons
Annons
Annons
Annons