Vad kan Gnosjö lära Borås?
Ett principbeslut finns redan mellan regering, Sveriges kommuner och landsting och ett 90-tal ideella organisationer om att stärka samarbetet mellan offentliga och frivilliga krafter. Kommuner ska ge rimlig ersättning till anhörigvårdare och privata kooperationer ska kunna konkurrera med det offentliga på lika villkor, för att nämna ett par exempel där det offentliga ibland begår övertramp.
Även om det inte rör sig om bindande lagstiftning är det en god idé att bana väg för Frivilligsverige, en idé som främst kristdemokraterna kämpat för, lite grand i det tysta. Viljan att delta är det nämligen inget fel på. Trots att den offentliga välfärdssektorn når alla delar av samhället är svenskarna fjärde bäst i världen på frivilligt engagemang.
Det är heller ingen dålig idé att utvidga frivillighetsprincipen till integrationsarbetet. Sveriges integrationspolitik har misslyckats. Alla goda krafter krävs för att motverka segregation och underlätta passagen in till samhällsliv och arbete.
Resurser och outnyttjad kompetens saknas heller inte. Det finns ett väl utvecklat nät av etniska och nationella invandrarföreningar över hela landet som kommuner och arbetsförmedling kan samarbeta med.
Säkert förekommer offentlig-privata projekt redan idag på många håll, men direktiv och fastare riktlinjer från centralt håll skadar inte för att hjälpa till i processen. Den personliga kontakten, att man träffar någon som bokstavligt och bildligt talar samma språk ska heller inte underskattas.
Varför inte avlöna personliga lotsar som lyckats etablera sig i samhället, som fått ett jobb, lärt sig språket och som kan verka som goda förebilder för nyanlända?
Även arbetsgruppen mot rasism i Borås borde tänka på hur man kan ta hjälp av de frivilliga krafterna. Det talas om kommunens insatser: kommunal bostadsförmedling, högre kompetens hos SFI-lärarna och att kommunen ska bli bättre på att möta nyanlända (BT 14/1). Integrationsgruppen borde dock även fråga sig vad de religiösa samfunden och föreningslivet kan bidra med.
I småländska Gnosjö har den civila sektorn lyckats väl i integrationsarbetet. Trots relativt stor invandring är arbetslösheten låg. Förutsättningarna i Gnosjö är visserligen speciella med mycket småföretagande och ett gott utbud av jobb som inte kräver akademiska meriter.
Ingen annan kommun kan kopiera framgångsreceptet rakt av, men steget mellan Sjuhärads knalleanda och småländsk företagsamhet är samtidigt inte särskilt långt.
Ledarredaktionen
