Kajsa Kettil: USA spelar fortfarande en nyckelroll i kriget
I enkäten med ledarsidans gästkrönikörer ges flera kloka analyser av hur Rysslands invasion av Ukraina kan påverka omvärlden under året. Professorn Jesper Strömbäck konstaterar att vi kan vänta oss fortsatt ekonomisk och politisk osäkerhet, statsvetaren Johanna Grönbäck menar att vi får räkna med ett lite jobbigare vardagsliv, och Rysslandskännaren Stig Fredrikson argumenterar för utvidgade sanktioner mot Ryssland.
Klart är att kriget kommer att få konsekvenser under överskådlig tid. Därför finns det en fråga som är lika viktig som hur Ukrainakriget påverkar omvärlden, nämligen hur USA agerar för att få stopp på kriget. Inför det amerikanska mellanårsvalet fanns det berättigade farhågor att republikanska framgångar skulle innebära minskat militärt och humanitärt stöd för Ukraina framöver.
Den röda vågen, alltså en jordskredsseger för Republikanerna, uteblev. Visserligen fick partiet majoritet i kongressens ena kammare representanthuset, men president Biden och hans demokratiska parti lyckades med nöd och näppe behålla övertaget i senaten.
”Tvärtom bör medlemsländer inom EU och Nato steppa upp.”
Efter valresultatet talas det mindre om att republikanerna skulle vilja minska biståndet till Ukraina. Tvärtom tycks det finnas konsensus i att amerikanska vapen behövs för att pressa tillbaka de ryska trupperna. Denna uppfattning har även stöd hos det amerikanska folket. Opinionsundersökningar visar att amerikaner trots kärva ekonomiska tider är positivt inställda till att hjälpa det ukrainska folket. Denna solidaritet kan vi sannolikt tacka den amerikanska frihetslängtan för.
Att USA fortsätter att skicka militärt materiel – trots att det innebär att ammunitionsförråden sinar och att vapenindustrin inte hinner producera i takt med efterfrågan – får inte ses som ett godtagbart skäl för Europa att smita från sin del av ansvaret. Tvärtom bör medlemsländer inom EU och Nato steppa upp.
Den svenska regeringen inser lyckligtvis detta och lever upp till sina vallöften. Under hösten presenterades ett så kallat vinterpaket som var det största sedan krigsutbrottet i februari förra året. Och i december följdes detta upp med ett stöd motsvarande 600 miljoner kronor. Det riktar in sig på återuppbyggnaden av landet.
Hur omvärldens givmildhet påverkas av en fortsatt och fördjupad ekonomisk kris går bara att spekulera i. Biståndsminister Johan Forssell (M) verkar dock inte orolig: ”Från svensk horisont har vi varit tydliga – vi ska finnas för Ukraina långsiktigt. Det här är inte det första stödpaketet och inte heller det sista. Jag märker på de biståndsministermöten jag är på att det finns ett stort internationellt intresse och vi kommer också behöva göra mer framöver. ” (SVT 12/12) sade han i samband med det biståndspaket som presenterades nyligen.
Låt oss hoppas att hans ministerkollegor i övriga EU resonerar lika klokt.
